• Tankar & funderingar

    Behövs aktivism?

    Behövs aktivism på resan mot ett fossilfritt liv? Det är en intressant fråga, som vi tänkte luska lite i.

    För det första kan vi konstatera att vi just nu har vi politiker som slår sig för bröstet för att det har införts förbud mot engångsartiklar i plast, samtidigt som de subventionerar fossila bränslen med miljarder och investerar miljarder av våra pensionspengar i fossila företag.

    Det är såklart positivt att man minskar användningen av engångsprodukter, men det blir absurt när det framstår som att det är tillräckligt för att undvika en klimatkatastrof. Faktum är att vi inte ens kommer att nå Sveriges klimatmål med nuvarande politik.

    Utsläppen behöver halveras till 2030 om vi ska följa Parisavtalet och kunna begränsa uppvärmningen till under 2 grader. Utsläppen ökade förra året i Sverige, i en tid då de behöver minska med 5-8% per år. Ser man till klimaträttvisa, som genomsyrar hela Parisavtalet, så måste utsläppen minska ännu snabbare i Sverige som tillhör den rikare delen av världen.

    Det krävs en radikal omställning av politiken. Fossilfria alternativ behöver subventioneras och fossila beskattas ännu mer och reformer för att underlätta för ett fossilfritt samhälle behöver införas. Beslut behöver fattas under denna mandatperiod för att vi ska lyckas ställa om i tid.

    Så hur ska vi då kunna påverka? 

    Historiskt så har alla snabba samhällsförändringar krävt någon form av aktivism. Kvinnorörelsen, medborgarrättsrörelsen i USA, apartheid, allmän rösträtt, 40 timmars arbetsvecka och lagstadgad semester är några exempel.

    Saker som förr ansågs radikala, ses idag som normala. Vi har de människor som orkade och vågade säga ifrån, att tacka för flera av de saker som vi idag ser som självklara.

    Det är att förenkla att säga att konsumenters makt inte spelar någon roll. Individers val är viktigt. Hade inte tusentals personer valt att ställa om sin kost, så hade vi inte sett en minskning av köttkonsumtionen i Sverige eller den explosion av växtbaserade alternativ som vi nu ser i butikshyllorna och på restaurangernas menyer. Just nu är det dock så bråttom att vi inte kan förlita oss på att det räcker. Vi behöver påverka både uppifrån och nerifrån.

    Vi har full förståelse för, och håller med om att steget från att börja äta mer vegetariskt eller handla second hand till att låsa fast sig i ett fordon kan vara enormt. Aktivism kan låta radikalt, men det finns en skala. Långt ifrån alla aktivister är beredda att bryta mot lagen.

    Så svaret på frågan är att vi tror att någon form av fredlig aktivism behövs för att kunna uppnå ett fossilfritt samhälle. Inte av alla, men av några. Om fredlig aktivism en möjlig väg för dig på din resa mot ett fossilfritt liv kan bara du svara på. Vem vet, vi ses kanske på gatorna? 😊

    Här är en lista med förslag på olika sätt du kan engagera dig:

    • Delta i en skolstrejk med Fridays for future. Den 20:e september är det global skolstrejk och den 27:e september är det global arbetarstrejk då även vuxna arbetare uppmuntras att delta.
    • Gå med i och/eller stötta Extinction rebellion. De anordnar löpande informationsträffar runt om i landet. Gilla deras sida på facebook för att hålla dig uppdaterad. Den 24: e augusti (nu på lördag alltså!) planerar de en aktion i Malmö och den 7:e oktober inleds en global aktionsvecka runt om i flera städer. 
    • Delta i Folk mot fossilgas den 6-7 september i Göteborg
    • Kampanja för Flygfritt 2020 med Vi håller oss på jorden. De har en facebook grupp för aktiva medlemmar med de som är aktiva som du hittar här. Kanske inte “aktivism” i den klassiska bemärkelsen, men det kan vara nog så utmanande och berikande att uppmuntra främlingar på gatan att ta ett flygfritt år för klimatets skull om 100 00 andra också gör det. Eller så börjar du lite mer lokalt och värvar dina vänner!

    Vill du själv inte engagera dig fysiskt så kan du fortfarande dela och gilla aktionen i sociala medier och berätta om den för din omgivning.

    På samma tema:

    • Ekosia (websökaren) planterar inte bara träd när du letar efter information på nätet, de låter även sina anställda utföra klimataktivism på arbetstid, ger dem juridisk stöd  och lön för eventuellt tid i häkte eller fängelse. Läs mer här.
    • Klimatpsykologen Kali Andersson skriver i en vass intervju i Veckans Affärer att hade det inte varit för aktivism så hade hon fortfarande varit hemmafru.
    • Cajsa Unbonn, småbarnsföräldern som åkte till Tyskland för att delta i klimataktioner för att stoppa kolgruvorna, om att det inte längre är tanken som räknas och varför hon valde att bli aktivist. Läs krönikan här.

    Källor:

    Naturskyddsföreningen – Klimatskadliga subventioner
    DI – AP-fonder
    DI – Rensa AP-fonderna på klimatbovar
    Klimatpolitiska rådets rapport 2019
    SVT – Larmet: Utsläppen måste halveras till 2030

  • Tankar & funderingar

    Att sluta längta bort

    Så länge jag kan minnas har flygresandet varit en del av mitt liv. Jag har så gott som alltid haft en längre resa inplanerad och de få gånger jag inte haft det, har livet känts grått.

    Jag har jobbat varje sommar sedan jag var 14 och sparat och räknat kronorna i just resor. Sorterat skruv och drömt om Europa. Flippat burgare och drömt om sena festnätter i Alanya. Sålt gud-vet-vad över telefon och drömt om Central Park och bargator på Grekiska öar. Sålt förlovningsringar och längtat efter kängurus.

    Haft en familj som alltid prioriterat resandet framför badrumsrenoveringar och världsvana vänner på jakt efter mer.

    Det här resandet har gjort att en del av mig alltid gått runt och längtat bort. Jag kan inte ens räkna timmarna som jag lagt på att planera och drömma mig bort, men vet ni vad? Igår insåg jag att känslan var borta. Jag längtar inte bort längre. Det finns ingen annan plats jag vill vara på än just här – just nu.

    Jag trodde att det skulle vara en kamp att “ge upp” flygandet. Det har ju alltid funnits där, som en guldkant i tillvaron, två klick bort. Men det var allt annat än en uppoffring att sluta, för när jag väl stängde en dörr så öppnades så många andra.

    Nu kollar jag in sjöar i grannkommunen jag inte sett ännu, dreglar över Svenska Turistföreningens filmer på Youtube och tänker tillbaka på förra årets äventyr på Koster och sköna dagar på Österlen, istället för att söka efter billiga flygbiljetter långt bort. Planerar frukostar på berget bakom huset och listar nationalparker.

    Och vet ni vad det bästa är? Nu när jag stängt vissa dörrar så frigör sig mer tid att upptäcka allt det där jag aldrig hann med innan, trots att det fanns så nära.

    Det är verkligen en magisk känsla att sluta gå runt och längta bort. Som att komma tillbaka efter sommarlovet och se sina gamla klasskompisar med helt nya ögon – Tack för det uppvaknadet klimatkrisen 😉

    Det gällde bara att ställa om och ta första steget. När man väl lyckats valla in hjärnan i nya tankebanor fortsätter den spinna av sig själv. Dessutom är jag ju redan ute på den mest spännande resan av alla: Resan mot ett fossilfritt liv! 🌸

    / Sally, inlägget publicerades på instagram 24 april 2019

    Körsbärsblommor i den lokala parken i maj
    Lugnet på Smögen en dag i november



  • Tankar & funderingar

    För oss

    Jag gör det för han som ska växa upp i det här rummet. För han som kommer fylla 32 år 2050, samma år som planeten Jorden ska vara fossilfri. Han som ännu inte vet om att besluten som fattas under de år när han ska lära sig att gå, prata, springa och cykla, kommer vara avgörande för resten av hans liv.
    ?
    Jag gör det här för dem som inte har möjligheten. Som saknar de demokratiska möjligheterna, de ekonomiska förutsättningarna eller både och.
    ?
    Jag gör det för alla de som redan drabbats, och för de som står näst på tur. För alla de som bidragit minst, men som får ta de hårdaste smällarna. Som människorna i Bangladesh, som släpper ut 0,46 ton per person och år, men som redan fått in saltvatten i dricksvattnet på grund av havshöjningen.
    ?
    Jag gör det för dem som medierna inte uppmärksammar, och för människorna som just nu balanserar på sina översvämmades hus tak och väntar på hjälp som aldrig kommer. Jag gör det för vildhästarna som dog i hettan vid det torkade vattenhålet i Australien, för haven och för regnskogen som huggs ner för att bli palmoljeplantag, trots att den förser oss med syre och är hem till så många.
    ?
    Jag gör det för dem som ännu inte vågar bryta normerna. För de som är fast i det fossila tankesättet och konsumtionsstressen. Som inte hinner. Jag gör det här för dem som inte vet om att det finns någon kris, och för dem som tror att allt är under kontroll.
    ?
    Jag gör det här för tjejerna i stallet som pärlar armband och säljer, för att ridskolan ska ha råd att köpa in mat till hästarna efter torkan i somras. Jag gör det här för bönderna som tvingades se skörden torka bort och nödslakta sina djur, i samma land där politiker föreslog subventioner på diesel som en del av lösningen.
    ?
    Jag gör det här för dem som ännu inte fötts. För dem som är helt oskyldiga, men som riskerar att födas in i en värld där temperaturökningen passerat två grader och inte går att stoppa.
    ?
    Jag gör det här för mig själv. För mitt framtida 80-åriga jag. Som också kommer behöva mat på bordet och ett samhälle som fortfarande kan ta hand om sina svagaste.

    Jag gör det här för oss ?

    Varför engagerar du dig i klimatfrågan?

    PS. Följ Resan mot ett fossilfritt liv på Instagram och Facebook för att inte missa några uppdateringar. Finns flera bilder från klimatstrejken 15 mars där, bland annat 🙂

  • Fakta, statistik & begrepp,  Sallys resa mot ett fossilfritt liv 2030,  Tankar & funderingar

    Tror du jorden är platt?

    Antagligen inte. Det är lätt att vara hånfull mot de personer som envist fortsatte hävda att jorden var platt, trots att de var motbevisade. Men frågan är om vi är ett dugg bättre själva?

    Idag kräver vår livsstil i världen 1,7 jordklot, trots att vi vet att vi bara har en (1) bebolig planet. Vårt ekologiska fotavtryck är GIGANTISKT. I Sverige förbrukar vi resurser som om vi har 4 jordklot idag (WWF), trots att vi vet att vi bara har en. Det är för att tala klarspråk, helt sjukt.

    ????

    Läser man den senaste Konsumtionsrapporten från 2018 möts man av stigande siffror.

    • Hushållens konsumtion i utlandet ökade med 11,5 procent jämfört med 2016, och från 2007 har den ökat med 77 procent.
    • Totalt så ökade konsumtionen med 16,2 procent från 2010 till 2017.
    • Svenska folket köper MINDRE ofta på second-hand och reparationer av våra prylar har minskat mellan 2008 och 2017.
    • Engångsartiklar ökar och det konstateras att stiftade lagar inte implementeras och att politiker, konsumenter och företag inte tar ansvar.
    • Dessutom så underskattar vi hur mycket pengar vi lägger på transporter, möbler och kläder.

    Att den utländska konsumtionen har ökat hänger givetvis ihop med att vårt konsumtionsutsläpp av CO2 inte har minskat i Sverige. (Naturvårdsverket)

    Det fungerar inte att köpa nyproducerade grejer, bara för att vi vill ha (villhöver) en nyare modell eller för att matcha våra andra prylar, när vi lever på en planet med ändliga resurser. Det går inte ihop, hur gärna vi än vill. Vi har inte råd att gå på illusionen om att vi kan shoppa oss ur den här krisen.

    Men kan man inte fortsätta shoppa ekologiskt eller återvunnet då?
    Ett nytt plagg man villhöver, som delvis innehåller återvunna material är dessvärre inte heller hållbart. Den är förvisso bättre än vissa, ännu sämre (!) alternativ, men den kräver fortfarande begränsade naturresurser. Att de flesta shoppar för att man ”vill ha” och inte för att man behöver (inklusive mig själv) är bara ytterligare ett tecken på att de flesta inte förstår eller vill inse att vi befinner oss i en kris ???

    Om vi ska lyckas leva fossilfritt inom planetens gränser, så kan vi inte fortsätta så här. Vi måste leva i verkligheten, i den verklighet där vi är nästan 8 miljarder människor på en liten planet, som mår allt sämre. För att det ska ske en förändring behövs ledarskap och styrmedel, för att sätta tron på människors moral kommer inte att räcka till. Att vi fortsätter shoppa som om vi hade ett lager med extra jordklot i bakfickan, att kasta fram när den första planeten tar slut, är bevis nog.

    Min egen villhöver-konsumtion

    Sedan jag läst på mer om textilindustrin har jag blivit allt mer äcklad av mina tidigare konsumtionsvaror när jag klickade hem mängder av kläder från nätet i tid och otid. Textilindustrin är den näst mest smutsiga industrin efter oljeindustrin. Men hur gör man för att ställa om från villhöver-shoppingen?

    Jag har inget facit och inga revolutionerade lösningar du inte hört förut, men här är hur jag själv gör för att minska min konsumtion av prylar och kläder:

    1. Inventerar det jag har hemma regelbundet och tar hand om det jag redan äger. Så gott som alltid har jag, eller någon i min umgängeskrets, det plagg eller den pryl som behövs.
    2. Skriver en in- och utlista på prylar som kommer in och ut ur hemmet.
    3. Undviker affärer för att inte lockas av onödiga spontanköp och sagt upp alla mail-utskick.
    4. Läser på och hittar inspiration. Mitt tips är att läsa Konsumtionsrapporten och bloggar som skriver om minimalism, för att se alternativ till att bara handla mer och mer.
    5. Skriver listor (som alltid…) på vad jag vill ha och behöver. Fyller den med upplevelser först och sedan med saker som jag tycker mig behöva. Sen låter jag det gå tid emellan eventuella inköp. Ställer man saker emot varandra blir det inte så svårt, 4 nya t-shirts eller en startplats i något kul lopp? För mig blir valet lätt då.

    Det funkar faktiskt förvånansvärt bra! Men det är inte lätt att bryta sig loss från shoppingsnurran. Samhället och våra normer belönar oss när vi köper saker. Det haglar komplimanger över en ”Åh, är den ny?” så fort man handlat något. Att det nu även går trender och ”säsonger” i vilka kuddar och inredning man ska ha hemma är absurt. Jag kör på med samma gardiner och kuddar året om. Jag menar, finns det någon som ligger på sin dödsbädd och önskar att man bytt gardiner oftare!? Skulle inte tro det.

    Det jag vill komma fram till är att man bör reflektera innan man spontanshoppar saker. Det är så lätt att glömma bort att vi bara har en planet så fort det rycker i den där vill-ha-tarmen. Om man uppskattar det man har, och tänker igenom och längtar efter sina inköp, så är chansen större att man tar hand om sina prylar bättre och har dem längre. Att stötta de delnings- och cirkulära initiativ som finns är också bra, även om det kan vara svårt att ta sig den tiden i vår stressade värld, där tid tycks vara den största bristvaran för alla.

    Vad finns det för lösningar?

    Att vi är beroende om tillväxt i vårt samhälle idag är som en gylleneregel, som sträcker sig från höger till vänster på den politiska skalan. Det är nog naivt att tro att vi kan ställa om hela samhället från tillväxt som mål inom överskådlig tid, men att eftersträva en tillväxt som bygger på tjänster istället för prylar, vore inte vara för mycket begärt i en tid när klimatkrisen bankar på dörren.

    För att lyckas med den omställningen krävs kraftig beskattning på allt det som har dålig inverkan på miljön och subventioner på det som skyndar på omställningen, så det blir lätt för människor att välja rätt. Det som förstör för miljön, och därmed också för allmänheten, måste ha en prislapp där efter. Det är inte rimligt att det går att boka flygbiljetter för några hundralappar, att klicka hem saker från andra sidan jorden för några kronor och att det går att köpa en ny t-shirt för en 50-lapp. Att det är så billigt betyder bara att det är någon annan som får stå för kostnaden.

    Att få politiker att ställa om, utan att vara villig att börja själv är nog omöjligt, åtminstone när vi har så korta mandatperioder. Det krävs en gräsrotsrörelse som bubblar och efterfrågar förändring, för att få politikerna att våga följa efter. Det är därför jag skriver om detta, för att försöka lyfta frågan.

    Jag drömmer mig bort om koldioxidskatten i Kanada och hoppas på att något likande införs i Sverige, samtidigt som jag läser att Rebecka Le Moines förslag på en likande skatt röstas ner i riksdagen. Vi lever inte ens längre i en slit-och-släng-ekonomi, vi lever i en köp-och-släng-värld, och det är framtida generationer som kommer få stå för den notan som vi springer ifrån nu.

    Frågan är om någon politiker vågar gå på val på att införa styrmedel på den miljöskadliga handeln i EU-valet och i så fall, om den politikern eller partiet hade fått några röster i ett Europa där extremhögern som skyller de mesta på andra, drar fram? Vad tror ni är lösningen?

    Själv tror jag på en koldioxidsbudget på nationell och individuell nivå som minskar successivt tills dess att den håller sig inom planetens gränser. Det hade även gett incitament till näringslivet att ta fram hållbarare alternativ, som håller sig inom budgeten för vad den enda planet vi har, klarar av.

  • Tankar & funderingar

    Fokus på målet

    Det är lätt att drabbas av en förlamande skräck när man tänker på klimatförändringarna och vad de kommer att innebära, och redan innebär för så många. Havshöjning, torka, bränder, intensivare orkaner, missväxt, och så vidare.

    Men det finns hopp! Det finns ju SÅ mycket att vinna på att ställa om, utöver att man får mindre av alla otrevligheter nämnda ovan. Själv brukar hitta inspiration hos elitidrottare ? Det är osannolikt att bli bäst i världen på något, men trots det så finns det människor som lyckas med den bedriften!

    Inom idrottspsykologin så fokuserar man på den lilla chans man har att vinna, och ser till att låta den växa sig större ? Genom att sätta upp delmål, göra planer, träna stenhårt, skaffa ett team, utvärdera, träna smartare, peppa sig själv och inte ge upp, så höjer man hela tiden sina chanser att lyckas. Samma angreppssätt går att applicera även på klimatfrågan!

    Nu är det visserligen inte en enda persons prestation som är i fokus, utan en hel samhällsomvandling, men chanserna att lyckas är detsamma, relativt minimala – Men det är fortfarande fullt möjligt!

    Elitidrottare fokuserar inte på vad som kan gå fel och på vad man kan förlora om man misslyckas. De fokuserar på vinsten, visualiserar och ser till att omvandla den minimala chans man har till att bli verklighet och segrar.

    Så här kan man översätta omställningen till ett fossilfritt samhälle till vinster:

    Fossilfria transporter – Frisk luft, schysstare städer och bättre hälsa och färre dödsfall kopplade till luftföroreningar

    Mindre köp&släng-konsumtion – Mindre stress psykisk ohälsa och mer förnöjsamhet

    Klimatsmarta boenden – Giftfria miljöer, energieffektivisering och en demokratisering av energiproduktionen

    Mer närproducerad mat – En levande landsbygd och skydd vid kris och turbulens

    Mindre flyg – Möjlighet att upptäcka allt det som finns nära som man aldrig hade sett annars

    En friskare natur – Ökad biologisk mångfald och större möjligheter till rekreation (och överlevnad, vi är inte så kaxiga utan pollinatörer…)

    Genom att fokusera på vinsterna med att ställa om från fossilberoendet blir det lättare att både hantera klimatfrågan och att få med sig fler! Jag menar, vem vill inte ta del av vinsterna ovan?

    Syntokning: Målgång. Det var varmt och jobbigt, med vi satte upp delmål och fokuserade på målet (inte på att benen brände och att svetten rann) och klarade det! ✌

  • Tankar & funderingar

    Vad ska vi göra med skogen?

    Skogen är en fantastisk! Den är hem till mängder av djur, den binder kol, ger oss syre, naturupplevelser, rekreation och biomassa som det går att göra mängder av fantastiska saker av.

    Men vad ska vi använda skogen till?

    Det var en av frågorna som diskuterades under ett seminarium och under en tentafråga i kursen Naturresurshållning som jag läste i höstas.

    Sett till kolbalansen, så är det mycket smartare att göra mer långlivade produkter som CLT (korslimmat massivträ) och andra material så som tex. textiler, istället för att göra engångsartiklar eller att använda skogen till biobränslen.

    Men vänta lite nu… Biobränslen framställs ju som vår räddning? Vissa politiker säger ju att det bara är att fylla upp flygpanstanken med biobränsle och så kan vi fortsätta som vanligt? Stämmer inte det?

    Det finns forskning som visar sig att det ta över 20 år innan skogen bundit tillbaka kolet efter avverkning. Om vi då förbränner skogen (biobränsle), så släpps kolet ut i igen, men om man istället använder skogen till att tex. bygga hus eller göra andra mer långlivade material och produkter, så fortsätter kolet att vara bundet.

    Som ni säkert vet vid de har laget så måste de globala utsläppen halveras till 2030. Det är 11 år dit. Vi har helt enkelt inte tid att elda upp skogen, eftersom det tar så lång tid innan man gör en kolvinst! Denna insikten kom ärligt talat lite som en chock för mig, eftersom det är så vedertaget i media att biobränsle är något riktigt bra. Men vi måste se till att använda de naturresurser vi har så smart som möjligt.

    För den som vill veta mer har jag lagt upp en tentafråga jag hade om kolbalansen kopplat till avverkning och fördelar och nackdelar nedan, med referenser till vidare läsning.

    Det finns minst sagt mycket kvar att lära! Just nu tror jag på att en elektrifiering som ersättare till förbränningsmotorer är mycket smartare än att tanka bilen/bussen/planet med skogen, trots alla problem och risker som finns kopplade till batterierna, och att skogen ska användas till andra typer av produkter än bränsle. Vad tror du på?

    Dessutom kommer det inte vara möjligt för skogsägare att ställa om skogsbruket om det inte finns en efterfrågan efter långlivade produkter, men det är en annan fråga… ?


    Tentafrågan. Fick 4 av 4 poäng på svaret, som rättades av en forskare i biologi.

    Fråga:

    Redogör för kolbalansen (in- och utflöde samt lagring) över tid för dels en skog som brukas genom regelbunden kalavverkning, dels en skog som inte brukas. Redovisa grafiskt med x-axeln som tidsskala.

    Redovisa också kortfattat i punktform argument för och emot de två alternativen åtgärderna för att minska klimateffekterna: 1) låta skogen stå 2) hugga ned träden och använda som bränsle.

    Svar:

    I graferna ovan visas kolbindningen för skog som inte avverkas och för skog som avverkas regelbundet med kalavverkning som metod. Skogen växer exponentiellt efter plantering (jag ber om ursäkt för mina något skakiga linjer i grafen, ritverktyget var inte helt lätt att använda) och då ökar kollagringen i båda fallen. Skogen som inte avverkas uppnår en platå av kolbindning/kollagring, när skogen är fullväxt.

    Skogen som avverkas regelbundet avverkas något innan att skogen är fullväxt. Direkt efter att skogen har avverkats med kalavverkning binder skogen ingen kol, utan den släpper istället ut växthusgaser, vilket illustreras av den röda färgen och sträcken under X-linjen i den högra grafen.

    Den första tiden direkt efter avverkningen (man brukar tala om de första 15-20 åren, beror något på tillväxt och skogstyp) bidrar alltså skogen med ökade kolutsläpp istället för kollagring! När skog sedan återplanteras så ökar kolbindningen exponentiellt i takt med att skogen växer sig större. Sedan avverkas skogen igen (oftast efter ca 70 år i Sverige) och processen återupprepas.

    1) Fördelar/nackdelar med att låta skogen stå

    + Binder kol

    + Bra för biologisk mångfald och rekreation och andra värden.

    –  Skogen kan inte användas för att ersätta fossila bränslen

    – Skogen kan inte heller användas för att genom långlivade och förnybara produkter minska utsläppen, (tex. genom CLT ersätta cement i byggbranchen) om den står kvar

    2) Fördelar/nackdelar med att avverka träden för att använda som bränsle

    + Är en förnybar energikälla

    + Man kan använda hela trädet

    – Per energienhet så är inte bioenergi det effektivaste bränslet, det är bättre att använda GROT:en (grenar, rötter och toppar) till mer långlivade produkter som dessutom binder kolet längre tid. Viss forskning har visat att utsläppen till och med är lägre per energienhet för fossila bränslen, jämfört med biobränsle, så klimatnyttan med att bränna bioenergi är tveksamt, även om bioenergi tillskillnad från kol är en förnybar källa.

    – Sett till tidsaspekten för klimatet är det tveksamt om mer skog bör avverkas de närmsta åren med syfte att tillverka biobränslen, eftersom att avverkad skog/mark leder till ökade utsläpp av kol och andra växthusgaser de första åren (bla. metan). Om vi ska klara att nå 1,5-graders målet måste vi enligt IPCC:s senaste rapport sänka utsläppskurvorna innan år 2020. Att då avverka skog, vilket leder till ökade växthusgasutsläpp, är då tveksamt, eftersom det dröjer flera årtionden innan skogen binder kol netto och vi har så kort om tid på oss.

    Referenser:

    • Birdsey, et al. “Climate, economic, and environmental impacts of producing wood for bioenergy”, Environ. Res. Lett. 2018 050201
    • Josep G. Canadell, E. Detlef Schulze, “Global potential of biospheric carbon management for climate mitigation”, NATURE COMMUNICATIONS | DOI: 10.1038/ncomms6282

    Syntolkning: Jag och mina 159 centimeter som knappt syns framför en stor gran på julafton 2015.

     

  • Tankar & funderingar

    30 år från nu

    För 38 år sedan producerades t-shirten jag har på mig. Om lite drygt 30 år måste hela världen ligga på nollutsläpp. Det är en spännande, skrämmande och samtidigt fantastisk tid vi lever i ??

    Till 2030 (om 11 år!) måste de globala utsläppen halverats om vi ska klara begränsa uppvärmningen under 2 grader, och undvika en kollaps.

    De rika länderna måste ha kommit betydligt längre tills dess. I varje land och i varje bekantskapskrets måste några gå först och visa vägen. Det är därför jag startat #resanmotettfossilfrittliv och satt som mål att leva fossilfritt 2030. För att försöka normalisera frågan och göra den till något som det går att relatera till.

    Ju längre vi väntar på att ställa om till en fossilfri och cirkulär ekonomi, desto hårdare och svårare blir omställningen. Sen 1990 har utsläppen ökat med 60% ? Jag kan inte låta bli att tänka på hur världen skulle sett ut om man agerat direkt när de första rapporterna kom. I 30 år har man pratat och pratat och testat nästan allt, förutom att sänka utsläppen ??

    Den här t-shirten köptes på Rolling Stones konsert på Ullevi 1982 av min pappa ?? Tänk om alla de där tusentals människorna på konserten, hade lagt de kommande 30 följande åren på att ställa om och bygga ett hållbart samhälle till kommande generationer, istället för att fortsätta i gamla hjulspår? ? Då kanske jag hade kunnat göra något annat med min tid nu… ? Men det är ingen idé att älta de förflutna. Det enda vi kan göra är allt vi kan, när vi inser hur extremt bråttom det är.

    Alla ni som bryr er och hör av er och berättar att ni avbokade flyget till Sthlm och tog tåget istället, ni som berättar att ni tog snacket med era kollegor och vänner fast det var jobbigt – Det är ni som får mig att orka fortsätta. Tack!! Ni är bäst. 

    Och se för tusan till att boka in 15 mars i kalendern! Då blir det global klimatstrejk och jag hopps att vi ses ??

    1975 vägrade 90% av Islands kvinnor att gå till jobbet och nu lever de i världens mest jämställda land. Det är bara ett bevis av många, på att det faktiskt går att förändra strukturer. Det är inte lätt, men det är fullt möjligt om vi vill!

    Så länge vi fortsätter så lever hoppet ?

  • Tankar & funderingar

    10 roliga tips för att sluta flyga

    Den 19 januari 2019 firade jag ett år som flygfri!

    Jag trodde verkligen att det skulle kännas som en stor uppoffring eftersom jag tidigare alltid flugit på semester och sett det som en självklarhet. Men det har gått betydligt bättre än jag trott! När man väl tänkt om är det verkligen inte en stor grej eller något man ger upp. Man får så många andra upplevelser istället.

    Här kommer mina 10 bästa tips för att sluta flyga på semester:

    1. Tänk igenom syftet med resan
    Innan du ska resa, ställ dig själv följande frågor.

    Vad är syftet med resan? Spendera tid med nära och kära? Uppleva nya kulturer? Prova något nytt? Komma bort? Få värme och solljus i januari? Äventyr och kickar? Oavsett vad syftet är, så är det fina att allt det går att göra utan att släppa ut mängder av koldioxid, det gäller bara att ha lite fantasi!

    Spendera tid med nära och kära? Går lika bra att göra i en stuga som i en bungalow

    Uppleva nya kulturer? Du behöver inte resa utomlands för att möta andra kulturer. Det talas över 150 språk i Sverige! Gå på ett språkcafé eller hör av dig till ett lands förening i Sverige, tex. Chilenska förbundet och knyt nya kontakter

    Prova något nytt? Inga problem, boka in dig på en fridykningskurs eller spana in STF:s breda utbudTuristguide Sveriges aktiviteter (just nu finns det 1664 sökträffar), eller gratis aktiviteter i Sverige på Barnsemester.se

    Komma bort? Ta tåget ut i Europa eller till Sveriges magiska fjällvärld.

    Få värme i januari? Gå på bikramyoga, besök det lokala badhusets bastu, lyxa till det med spa eller gå i ljusterapi.

    Äventyr och kickar? Istället för att hoppa bungyjump kan du testa att vinterbada. Lovar att det ger både hjärtklappning och en upplevelse för livet. Aftonbladet har listat 20 äventyr i Sverige om du vill ha fler alternativ.

    2. Gör en bucket-list med fina resmål (som du kan besöka utan att flyga)

    Okej, jag erkänner att jag är svag för listor, men det här hjälpte verkligen mig när jag insåg att jag skulle ”ge upp” semesterflyget. Jag hade tidigare en lista med platser som jag ville besöka som krävde långa flygningar, men nu har jag gjort om min bucket-list med nya platser som det går att ta sig till med tåg. Här är ett axplock från min lista:

    Besöka norska berg –  Besseggen är en dagstur bort. Bild av Cody Ducan

    Springa i alperna. Bild från Patitucci

    Besöka Prag där mina föräldrar träffades. Bild från Time Out

    Se det kristallklara vattnet i Slovenien. Bild från Beautiful Eastern Europé

    Nästa gång du ser en vän posta en bild från en tropisk strand eller du ser löjligt billiga flygbiljetter: Fokusera på din bucket-list! Det finns fler häftiga resmål nära, än vad man hinner upptäcka under en hel livstid.

    3. Jämför resor på Klimatsmartsemester.se

    Rycker det fortfarande i restarmen? Surfa in på Klimatsmartsemester.se och jämför olika transportsätts utsläpp Man släpper till exempel ut 224 kg CO2 med flyget mellan Stockholm och Köpenhamn, jämfört med 13 kg med tåg/buss.? Det är inte det minsta kul att flyga när man insett konsekvenserna och sett utsläppen en enda flygresa kan medföra! Man kan bränna hela sin årsförbrukning av växthusgaser på bara några timmar. Urk.

    4. Upptäck allt som finns nära

    Följ dina lokala turistbyråer. Jag bor på västkusten och följer Västsverige och Visit Halland. Det finns så många platser som ligger på en dagstur bort som jag inte besökt ännu! Keep explore är ett annat toppen exempel som lyfter nära upplevelser och äventyr på västkusten. Kanske finns det något likande där du bor? Eller så kan du starta upp det själv?

    Ramhuta-fallet ligger inte ens en timme bort från mig och jag har aldrig varit där.
     Foto: Jan Murtomaa

    Är du inte medlem i Svenska Turistföreningen så gå med bums! De erbjuder massor av bra tips på resmål och dessutom stöttar du uppbyggandet av fler fjälleder och stugor med ditt medlemskap och får rabatt på schyssta boenden. De har även färdiga resepaket och förslag på aktiviteter.

    Spana också in Sveriges fantastiska nationalparker. Här är en bild från Kosterhavet, Sveriges än så länge, enda marina nationalpark. Väl värd ett besök.

    5. Följ nya konton i sociala medier

    Tidigare följde jag personer som bodde på andra sidan jorden, vilket gjorde att det haglade in bilder från exotiska platser varje gång jag öppnade instagram. Jag har avföljt dessa och istället börjat följa ResaRekoInterraileu och flera personer som postar fantastiska bilder från Sverige. Sök på #ig_sweden , #swedishnature eller #visitsweden på sociala medier och bli fulltankad av mer hållbara resmål. Att avfölja de exotiska kontona hjälpte mig verkligen att släppa lite av långt bort-ressuget.

    6. Samla inspiration hos andra

    Vi människor är flockdjur och mår bra av att veta att andra gör samma sak. Jag kan varmt rekommendera Vi håller oss på jorden och Facebookgrupperna Tågsemester och Jag flyger inte – För klimatets skull. Grupperna ger tips, perspektiv och lär dig  att se resan som en del av målet.

    7.  Idyllisera det som finns nära

    När jag var 15 så tittade jag på flera surffilmer och idylliserade den livsstilen och drömde mig bort. Sen försökte  jag tänka på vad som är unikt med just min plats på jorden? Det var ungefär samtidigt som sporten swimrun exploderade. Jag testade och blev tokfast! Nu brukar jag tänka att swimrun måste vara den svenska motsvarigheten till surfing, haha. Det finns med största sannolikhet något som är unikt med just den platsen som du bor på, och som andra suktar efter. Leta efter vad det är och uppskatta det istället!

    Första simmet på Öloppet . Foto: Jakob Edblom

    Startbilderna från Öloppet ger mig nu mer gåshud än alla surfingbilder i världen. På vintern när allt är grått, brukar jag hänga på Youtube och drömma om den svenska sommaren och nu titta på swimrunvideos, istället för surfvideos.

    8. Skaffa en hobby och boka in dig på grejer under värsta semestertiden

    Okej, kanske ett litet knäppt tips, men det hjälper verkligen. Vilken tid på året brukar du flyga idag? På sommaren eller vintern? Eller kanske både och, plus några weekends?

    Oavsett, se till att boka in dig på massa roliga saker hemma som du inte vill missa. Att ha en hobby här hjälper verkligen. Nu råkar min hobby vara swimrun, och det finns tävlingar från maj till september som jag inte vill missa. Att boka in mig gör att  jag helt enkelt inte vill resa långt bort, eftersom jag inte vill missa allt kul som händer hemma. Jag förstår att alla inte gillar att springa runt i våtdräkt, men det finns ju mängder av andra saker man boka in sig på. Konserter, festivaler, besök hos vänner…

     

    9. Vardagslyxa!

    Istället för att ladda inför en långresa, se till att sätta lite guldkant på vardagen. Bjud vänner på middag en måndag, laga mat med ett speciellt tema, ha picknick i din lokala park eller skog, gå på stand-up eller andra lokala event. Kommunernas hemsida brukar vara fyllda med aktiviteter man inte känner till. Jag får en klump i magen av personer som väntar in semestern eller pensionen för att njuta och leva det livet man vill. Se till att fylla vardagen med sånt du gillar, redan nu! Uppskattar min sin vardag minskar behov av att drömma sig långt bort.

     

    10. Läs på och preppa!

    Nästan allting blir intressant och roligare när man vet mer om det. Sverige och Europa har en jätteintressant historia, som är fylld av spännande personer och platser. Ju mer man vet om något, desto intressantare blir det. Boka in guidade turer på ditt lokala museum, gå på temakvällar på ditt bibliotek, läs en bok om skogen eller ladda ner en av alla appar som finns och se naturen med helt nya ögon. Helt enkelt: Lär dig mer om din omvärld!

    Några av alla Sveriges häftiga slott, alla med intressanta historier bakom.
    Bilder från Världens häftigaste

    Preppa inför din resa. Det är idag krångligare att resa med tåg än med flyg, men det behöver inte vara en nackdel. Man kan istället se det som en möjlighet för att njuta av resan längre tid. Sätt dig framför google maps, ta fram något gott att snacksa på och börja planera in din nästa drömresa!


    Känns det fortfarande tufft att ge upp flyget?  Ge det ett år i taget och testa. Börja att bocka av dina resmål på din bucket-list. Saknar du fortfarande inspiration? Läs på mer om klimatförändringarna. Du vill inte att dina semesterresor ska skynda på utvecklingen.

     

    Läs också

     

  • Tankar & funderingar

    Är miljörörelsen religiös?

    ”Nu när jag vet bättre”, ”när jag levde som en förnekare”, ”de som bär skulden”, ”vår tid på jorden” och så de där tjatet om den där abstrakta katastrofen som tycks vänta precis runt hörnet. Retoriken som många miljöengagerade använder sig av, låter ofta precis som om den kom från en religiös sekt.

    Som ateist känns det ibland motstridigt att använda sig av de där stora orden. Jag bojkottar dop, vrider på mig av obehag om jag besöker kyrkan och prästen säger ”som gud skapade mannen och kvinnan” och fick en smärre chock när jag insåg att jag var medlem i kyrkan, utan att aktivt valt det själv. Att då anamma de här uttrycken med en religiös touch, tar ärligt talat emot. Någon annan som tycker att miljörörelsen låter religiös i sin retorik är youtubern Henrik Jönsson, vilket han tog upp i sin senaste video. Henrik Jönsson efterfrågar konstruktiv kritik, så jag tänkte ge honom lite av den varan.

    Henrik Jönsson har rätt i att mycket av den retoriken som används idag när miljön diskuteras påminner om religiösa slagord: “När jag lärt mig se, mitt nya liv, göra det rätta”, och så vidare. Orden låter verkligen extrema och överdrivna om man inte inser vidden av krisen vi befinner oss i. Klyftan mellan att inse vidden av krisen och att inte göra det, är så enormt stor att hela ens världsbild måste ändras. Man går från att tro att man är i princip trygg till att inse att vi står inför en kris som hotar oss till livet och hela världen som vi känner den. Det är klart att retoriken krockar, när man tolkar forskarnas framtidsprognoser och dagens situation, så exceptionellt olika.

    Läget är akut. FN:s klimatpanel är enig om att insatserna måste tredubblas till 2030 om vi ska ha en chans att klara 2 graders-målet. Just nu går vi mot en uppvärmning på 3 grader eller mer, vilket gör det svårt för mänskligt liv att fortsätta på jorden. Det är nästan ofattbart och tar för de flesta tid att verkligen ta in. Eftersom varken politiker eller media säger i klartext hur allvarligt läget är, eller agerar där efter, så låter de personer som återberättar vad forskningen säger, som extremister.

    Klimatet behandlas fortfarande som ett särintresse och har inte en given plats på dagordningen i styrelserummen, i det politiska samtalet eller i nyheterna, så som finanspolitik, vård och arbetsmarknad har. Det är tragiskt, men sant. Att det just nu pratas mer om klimatet, beror på det ”uppskruvade tonläget” som Jönsson fördömer i sin video. Utsläppen har ökat med 60% sen 1990. Det går inte att fortsätta vara tyst bara för att det är bekvämare.

    Jönsson tar även upp två mycket märkliga exempel, som han tycker är typexempel på när miljörörelsen skrek ”Vargen kommer!” utan att något hände. Det verkar som om Henrik Jönsson är dålig påläst på ämnet. Båda dessa exempel hade fått ännu värre konsekvenser om inte massiva insatser sattes in, baserade på forskning

    Exemplet med hålet i ozonskiktet: Hålet i ozonskiktet finns kvar, men har idag slutat växa. Varför? Det var inte för att miljörörelsen ropade varg, utan för att det infördes konkreta åtgärder. Det vill i det här fallet säga politik och förbud, grundat på forskning. Montrealavtalet som skrevs under 1987 förbjöd det ozonförstörande freoner, och det gav resultat. På senare tid har man misstänkt att Kina återigen börjat tillverka freoner, och det har gjort att återhämtningen stannat av. Ni kan läsa mer om det HÄR och HÄR.

    Exemplet med surt regn: Andra gången som klimatrörelsen ropade varg, enligt Jönsson, var när sjöarna höll på att försuras. Även om problemet med försurning kvarstår, så har det blivit mycket bättre. Varför? Jo, återigen: Lagstiftning och åtgärder.

    Så här skriver naturvårdsverket i sin senaste version av Luftguiden – En handbok om miljökvalitetsnormer för utomhusluft.

    “Den huvudsakliga källan till svaveldioxid är förbränning av kol och olja. Utsläppen har minskat kraftigt i Sverige genom svavelskatt, regler om högsta svavelinnehåll i bränslen och på senare tid genom inrättandet av svavelkontrollområden (SECA), dvs. områden i Östersjön och Nordsjön med krav på lägre svavelhalt i fartygsbränsle.”

    Katalysatorer minskar utsläpp av kolväten, kväveoxid och koloxid och blev obligatoriskt i nytillverkade bilar i Sverige 1989.  Runt om i världen tog man detta på stort allvar och införde bland annat åtgärder runt om i Europa och i Nordamerika. Detta hände återigen, tack vare politiska beslut! Som infördes efter att människor sagt som det var, även om många tyckte det var obekvämt att höra sanningen.

    Jönsson tar också upp en sak som jag tycker att han har rätt i (efter att han först raljerat en stund över vegetarianer och personer som tar klimatansvar och slutat flyga, men det väljer jag att inte gå in mer på). Nämligen att miljörörelsen använder sig mer av skrämselpropaganda, än att prata om vad man vill ha istället. På denna punkt tycker jag att dagens miljörörelse delvis har misslyckats. Vi har allt att vinna på att vända om från den livsfarliga väg vi är inne på, och det borde lyftas mer. Det borde helt enkelt vara mer fokus på vad vi vinner på att ställa om, än på vad vi förlorar om vi fortsätter som vanligt. Att det kommer bli annorlunda i framtiden är nog alla med på, och det borde utnyttjas.

    Till och med klimatförnekarna borde nämligen vara med på linjen att man bör sluta elda fossila bränslen. För även om man inte tror på att den globala uppvärmningen beror på att halterna av koldioxid i atmosfären ser ut som hockeyklubba (orsakade av att vi bränner fossilbränslen) så lär man inse att det är ohållbart att vara beroende av en ändlig resurs. Det går inte att bygga ett hållbart samhälle som är beroende av att vi eldar gamla dinosaurier! Det säger sig självt och det perspektivet borde lyftas fram mer.

    Jönsson avslutar med att säga att man borde satsa mer på teknik och att göra förnyelsebara energikällor billigare. Det märkliga är ju att det är exakt det som de personer han hånar vill. Det är besynnerligt att det budskapet inte nått fram till Jönsson. Vi behöver ställa om hela samhället och implementera den teknik som redan finns. Införs lagkrav så går omställningen fort, precis som den gjorde när freoner förbjöds och det blev lagkrav på katalysatorer. När regleringar finns på plats, så frigörs den enorma innovationskraft som finns i näringslivet. Det är på den omställningen som fokus måste ligga på, inte på att håna de som bryr sig om vår tids ödesfråga. Jönssons angreppssätt skapar bara ännu mer polarisering i samhället, vilket är det sista som behövs.

    Och på tal om tro, så är Henrik Jönsson naiv som tror att en satsning på forskning kommer lösa klimatfrågan, minst lika trosbejakande som den gröna rörelse han själv fördömer. Det kommer inte kunna forskas fram någon enkelt och bekväm lösning som kommer fixa alla våra problem. Även om det skulle lyckats, så har vi inte tid att vänta 10 eller 20 år på någon mirakelkur. Utsläppen måste minska med flera procent varje år, vilket står i FN:s 1.5 rapport, som Jönsson själv hänvisar till i sina källor.

    Det hoppfulla är att vi redan har många av lösningarna idag! Solenergi, vindkraft, kärnkraft och elektrifiering är här för att stanna. Det behövs inte mer forskning och fingerpekande för att vi ska börja agera. Det behövs implementering och utveckling av den teknik som vi redan har. Dessutom kommer det behövas CCS och minusutsläpp för att klara att nå Parisavtalet. Det kommer kräva lagkrav, utfasning och förbud mot det som är skadligt (fossila bränslen), och det kommer kräva mod och stora satsningar. Om Jönsson inser det och driver den linjen, istället för att fortsätta raljera, så lovar jag att miljörörelsen tar emot honom med öppna armar! Han, och alla andra behövs om vi ska klara detta.

  • Tankar & funderingar

    Varför lägga så mycket ansvar på individen?

    Ibland får jag höra att det läggs för mycket energi på individens omställning. Att det är dumt att lägga för mycket fokus på sina egna insatser eller att överhuvudtaget mäta sina egna utsläpp, eftersom att de är försumbara på det stora hela. Som ni kanske förstått så delar jag inte den åsikten, och nu tänkte jag förklara varför.

    Jag har gjort en förenklad skiss på hur jag ser på samhällets uppbyggnad idag. Jag ser det som tre kugghjul bestående av individer, staten och näringsliv. Alla dessa tre kugghjul påverkar varandra på olika sätt.

    Staten påverkar näringslivet och individer/medborgare genom lagar, regler, skatter, upphandlingar och den offentliga sektorns utbud.

    Näringslivet påverkar staten genom produkter, tjänster, skatt och lobbyarbete. Näringslivet påverkar individer/medborgare genom sitt utbud av produkter, tjänster, reklam och löner.

    Individer/medborgare påverkar staten genom valresultat, skatteintäkter och arbetskraft och individer kan påverka näringslivet genom efterfrågan, påtryckningar och arbetskraft.

    Staten sätter spelreglerna och individerna och näringslivet i sin tur agerar på spelplanen. Genom att politikerna ändrar spelreglerna, har de också möjlighet att ändra hur spelet utvecklar sig. Företagen å sin sida, är beroende av spelplanens upplägg och beroende på hur den ser ut, så kommer de erbjuda olika produkter och tjänster. Här kommer även medborgare in igen. Företagens utbud av produkter och tjänster styrs av näringslivets och konsumenters efterfrågan. Genom att konsumera, röstar eller väljer, man indirekt vad man vill stötta.

    Alla dessa tre kugghjul påverkar varandra och utgör tillsammans samhället, som i sin tur påverkas av omvärlden. Det vill säga andra länders ekonomi, utbud och efterfrågan och nationellt samarbete och avtal. Eftersom detta är en förenklad bild har jag inte med det, även om omvärlden givetvis är en viktig faktor, som påverkar alla tre kugghjul i en globaliserad värld, på ont och på gott.

    Vad har man då för möjlighet att påverka som individ?

    Som individ kan man påverka genom att:

    • Rösta på de politiker man tror mest på var 4:e eller 5:e år, beroende på val och förutsatt att man har rösträtt
    • Påverka företag, både genom vad man köper och genom recensioner och kampanjer
    • Påverka det företag eller organisation man arbetar hos
    • Engagera sig politiskt och/eller i en organisation
    • Påverka sina egna utsläpp och personer i sin omgivning

    Forskarna är eniga om att utsläppen måste halveras till 2030 om vi ska lyckas begränsa uppvärmningen till under 2 grader och hamna nära 1,5 grader. Det är bråttom! Men det är fortfarande möjligt. I min värld så bör man försöka påverka genom alla punkterna ovan, om man tar klimatfrågan på allvar. De olika alternativen utesluter inte varandra. Samtidigt måste man också ha respekt för att alla alternativ inte passar alla och att alla inte har samma möjlighet att påverka under alla skeden i livet. Det beror på kunskap, egenskaper, livssituation och vilken position man har. Men att påstå att staten eller företagen kommer lösa detta utan att individer är med och påverkar på det personliga planet, det tror jag helt enkelt inte på. Jag säger inte att vi inte behöver påverka företag och ha en systemförändring. Jag tror att vi måste göra både och.

    Därför är det självklart för mig att försöka påverka mina egna utsläpp. Som person är jag väldigt resultatinriktad. Jag älskar att mäta, sätta upp mål och se resultat av det jag gör. Jag kan stå och skrika hur mycket som helst i en demonstration, men det är inget som jag ser något direkt resultat av. Mina egna val och handlingar kan jag däremot påverka här och nu, och för mig är det därför både viktigt och givande att göra det.

    Min förhoppning är att genom att få fler att väga in och haka på resan mot ett fossilfritt liv:

    1. Visa att man kan komma långt på resan mot det fossilfria livet genom sina egna val
    2. Få fler att inse att det krävs systemförändringar för att kunna ställa om helt och hållet. Det är idag svårt, för att inte säga omöjligt, att leva helt fossilfritt i ett samhälle som är beroende av fossila bränslen. När man inser det, tror jag också att det blir naturligt att lyfta frågan med sin bekantskapskrets, på sin arbetsplats och genom att engagera sig i en organisation eller politiskt. På så sätt skapar man ringar på vattnet och bildar opinion.

    Jag har full respekt för att det inte är lätt att ställa om och bryta sina vanor. Men genom att väga in och säga att man delar målet om ett fossilfritt liv, gör man ett tydligt ställningstagande. Jag tror inte att det går att ändra allt på en gång, utan att de är en process som måste få ta tid.

    En del personer och influencers demonstrerar eller skriver debattartiklar, för att sedan fortsätta sitt eget liv precis som vanligt. Jag får ärligt talat inte ihop hur man kan hävda att andra (företag/politiker) borde ändra sig, om man inte är beredd att försöka dra sitt strå till stacken? Jag tycker det är skenheligt att säga och tycka en sak, och sen agera precis tvärt om på det personliga planet. Till exempel genom att hävda att staten borde fixa detta åt oss, och sen glatt fortsätta posta bilder från sin egen flygsemester. Hur kan man påstå att man tar klimatfrågan på allvar och sen fortsätta precis som vanligt, när man VET OM vilka konsekvenser ens egna val får? Det är orimligt.

    Om fler vägde in och satte som mål att någon gång leva fossilfritt tror jag att fler hade insett hur verklighetsfrånvänt det är att fortsätta flyga flera gånger om året, och påstå att man ”väger upp det” genom att äta vegetariskt eller handla secondhand. Om man väger in ser man svart på vitt att det inte håller. Tar man reda på sitt utgångsläge, kan man göra en plan för att förändra det steg för steg, och påbörja sin egen resa mot ett fossilfritt liv. Att genomföra förändringar gör inte bara att man ser resultat, utan gör även man motarbetar känslan av maktlöshet. Då agerar man, istället för att fortsätta sila mygg och svälja kameler.

    För att lyckas hela vägen, så krävs det att hela samhället ställer om från fossiloberoende. Företag måste erbjuda schyssta, fossilfria produkter och tjänster, och konsumenter måste stötta de alternativen. Det kommer kräva reformer som gör det lätt att välja rätt. Det vill säga skatter, subventioner, lagar och regler stödjer de hållbara alternativen. Företag är inte onda som vissa tycks vilja tro, utan de agerar på en spelplan där reglerna, än så länge, gynnar dem som fortsätter som vanligt. De tre kugghjulen påverkar varandra och man kan inte förvänta sig att de andra kugghjulen kommer ändra riktning, om man själv inte är beredd att påverka det man kan som individ.

    Samhällsförändringar skapas inte genom önsketänkande och fingerpekande, utan genom att man själv agerar. Vi kan inte fortsätta skylla på systemet, vi måste försöka förändra det, även på det personliga planet. Att som vissa påstår att ens egna individuella handling och val inte spelar någon roll, är att bortse från helheten. Allting hänger ihop, vare sig vi vill eller inte. Dessutom kan jag lova att det är väldigt tillfredsställande att lyckas sänka sin egen siffra. När man inte kommer ner längre själv, så får man helt enkelt engagera fler. Det är så verklig förändring skapas.