Fakta, statistik & begrepp,  Sallys resa mot ett fossilfritt liv 2030,  Tankar & funderingar

Tror du jorden är platt?

Antagligen inte. Det är lätt att vara hånfull mot de personer som envist fortsatte hävda att jorden var platt, trots att de var motbevisade. Men frågan är om vi är ett dugg bättre själva?

Idag kräver vår livsstil i världen 1,7 jordklot, trots att vi vet att vi bara har en (1) bebolig planet. Vårt ekologiska fotavtryck är GIGANTISKT. I Sverige förbrukar vi resurser som om vi har 4 jordklot idag (WWF), trots att vi vet att vi bara har en. Det är för att tala klarspråk, helt sjukt.

????

Läser man den senaste Konsumtionsrapporten från 2018 möts man av stigande siffror.

  • Hushållens konsumtion i utlandet ökade med 11,5 procent jämfört med 2016, och från 2007 har den ökat med 77 procent.
  • Totalt så ökade konsumtionen med 16,2 procent från 2010 till 2017.
  • Svenska folket köper MINDRE ofta på second-hand och reparationer av våra prylar har minskat mellan 2008 och 2017.
  • Engångsartiklar ökar och det konstateras att stiftade lagar inte implementeras och att politiker, konsumenter och företag inte tar ansvar.
  • Dessutom så underskattar vi hur mycket pengar vi lägger på transporter, möbler och kläder.

Att den utländska konsumtionen har ökat hänger givetvis ihop med att vårt konsumtionsutsläpp av CO2 inte har minskat i Sverige. (Naturvårdsverket)

Det fungerar inte att köpa nyproducerade grejer, bara för att vi vill ha (villhöver) en nyare modell eller för att matcha våra andra prylar, när vi lever på en planet med ändliga resurser. Det går inte ihop, hur gärna vi än vill. Vi har inte råd att gå på illusionen om att vi kan shoppa oss ur den här krisen.

Men kan man inte fortsätta shoppa ekologiskt eller återvunnet då?
Ett nytt plagg man villhöver, som delvis innehåller återvunna material är dessvärre inte heller hållbart. Den är förvisso bättre än vissa, ännu sämre (!) alternativ, men den kräver fortfarande begränsade naturresurser. Att de flesta shoppar för att man ”vill ha” och inte för att man behöver (inklusive mig själv) är bara ytterligare ett tecken på att de flesta inte förstår eller vill inse att vi befinner oss i en kris ???

Om vi ska lyckas leva fossilfritt inom planetens gränser, så kan vi inte fortsätta så här. Vi måste leva i verkligheten, i den verklighet där vi är nästan 8 miljarder människor på en liten planet, som mår allt sämre. För att det ska ske en förändring behövs ledarskap och styrmedel, för att sätta tron på människors moral kommer inte att räcka till. Att vi fortsätter shoppa som om vi hade ett lager med extra jordklot i bakfickan, att kasta fram när den första planeten tar slut, är bevis nog.

Min egen villhöver-konsumtion

Sedan jag läst på mer om textilindustrin har jag blivit allt mer äcklad av mina tidigare konsumtionsvaror när jag klickade hem mängder av kläder från nätet i tid och otid. Textilindustrin är den näst mest smutsiga industrin efter oljeindustrin. Men hur gör man för att ställa om från villhöver-shoppingen?

Jag har inget facit och inga revolutionerade lösningar du inte hört förut, men här är hur jag själv gör för att minska min konsumtion av prylar och kläder:

  1. Inventerar det jag har hemma regelbundet och tar hand om det jag redan äger. Så gott som alltid har jag, eller någon i min umgängeskrets, det plagg eller den pryl som behövs.
  2. Skriver en in- och utlista på prylar som kommer in och ut ur hemmet.
  3. Undviker affärer för att inte lockas av onödiga spontanköp och sagt upp alla mail-utskick.
  4. Läser på och hittar inspiration. Mitt tips är att läsa Konsumtionsrapporten och bloggar som skriver om minimalism, för att se alternativ till att bara handla mer och mer.
  5. Skriver listor (som alltid…) på vad jag vill ha och behöver. Fyller den med upplevelser först och sedan med saker som jag tycker mig behöva. Sen låter jag det gå tid emellan eventuella inköp. Ställer man saker emot varandra blir det inte så svårt, 4 nya t-shirts eller en startplats i något kul lopp? För mig blir valet lätt då.

Det funkar faktiskt förvånansvärt bra! Men det är inte lätt att bryta sig loss från shoppingsnurran. Samhället och våra normer belönar oss när vi köper saker. Det haglar komplimanger över en ”Åh, är den ny?” så fort man handlat något. Att det nu även går trender och ”säsonger” i vilka kuddar och inredning man ska ha hemma är absurt. Jag kör på med samma gardiner och kuddar året om. Jag menar, finns det någon som ligger på sin dödsbädd och önskar att man bytt gardiner oftare!? Skulle inte tro det.

Det jag vill komma fram till är att man bör reflektera innan man spontanshoppar saker. Det är så lätt att glömma bort att vi bara har en planet så fort det rycker i den där vill-ha-tarmen. Om man uppskattar det man har, och tänker igenom och längtar efter sina inköp, så är chansen större att man tar hand om sina prylar bättre och har dem längre. Att stötta de delnings- och cirkulära initiativ som finns är också bra, även om det kan vara svårt att ta sig den tiden i vår stressade värld, där tid tycks vara den största bristvaran för alla.

Vad finns det för lösningar?

Att vi är beroende om tillväxt i vårt samhälle idag är som en gylleneregel, som sträcker sig från höger till vänster på den politiska skalan. Det är nog naivt att tro att vi kan ställa om hela samhället från tillväxt som mål inom överskådlig tid, men att eftersträva en tillväxt som bygger på tjänster istället för prylar, vore inte vara för mycket begärt i en tid när klimatkrisen bankar på dörren.

För att lyckas med den omställningen krävs kraftig beskattning på allt det som har dålig inverkan på miljön och subventioner på det som skyndar på omställningen, så det blir lätt för människor att välja rätt. Det som förstör för miljön, och därmed också för allmänheten, måste ha en prislapp där efter. Det är inte rimligt att det går att boka flygbiljetter för några hundralappar, att klicka hem saker från andra sidan jorden för några kronor och att det går att köpa en ny t-shirt för en 50-lapp. Att det är så billigt betyder bara att det är någon annan som får stå för kostnaden.

Att få politiker att ställa om, utan att vara villig att börja själv är nog omöjligt, åtminstone när vi har så korta mandatperioder. Det krävs en gräsrotsrörelse som bubblar och efterfrågar förändring, för att få politikerna att våga följa efter. Det är därför jag skriver om detta, för att försöka lyfta frågan.

Jag drömmer mig bort om koldioxidskatten i Kanada och hoppas på att något likande införs i Sverige, samtidigt som jag läser att Rebecka Le Moines förslag på en likande skatt röstas ner i riksdagen. Vi lever inte ens längre i en slit-och-släng-ekonomi, vi lever i en köp-och-släng-värld, och det är framtida generationer som kommer få stå för den notan som vi springer ifrån nu.

Frågan är om någon politiker vågar gå på val på att införa styrmedel på den miljöskadliga handeln i EU-valet och i så fall, om den politikern eller partiet hade fått några röster i ett Europa där extremhögern som skyller de mesta på andra, drar fram? Vad tror ni är lösningen?

Själv tror jag på en koldioxidsbudget på nationell och individuell nivå som minskar successivt tills dess att den håller sig inom planetens gränser. Det hade även gett incitament till näringslivet att ta fram hållbarare alternativ, som håller sig inom budgeten för vad den enda planet vi har, klarar av.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *