Sallys resa mot ett fossilfritt liv 2030

När jag kraschade återträffen med kompisarna

Prata om det

Det är som om det befinner sig en osynlig elefant i rummet. Allt går bra och är trevligt, så länge man inte nämner elefanten. Många undviker ämnet, av förklarliga skäl. Jag pratar såklart inte om någon faktisk elefant, utan om klimatkrisen. När man väl satt sig in i forskningen så finns klimatkrisen alltid med i bakhuvudet. Irriterande, men nödvändigt. Men den går att prata om! Här är två tillfällen när jag snackat klimat, med vänner och bekanta, trots att jag var rädd att förstöra stämningen och vara en party pooper.

Den första gången var i höstas när jag höll på att planera en återträff med ett gäng tjejer som jag var på språkresa med 2008 på Malta. Vi har hållit kontakten sedan dess, rest ihop och hälsat på varandra i varandras städer. En vänskap som blir så där nära som den bara kan bli när man delar åren mellan 14 till 24 sida vid sida och går igenom både första utlandsresan, sena festnätter, hjärtekross, första lägenheten, och de där vacklande åren efter stundeten tillsammans, för att sen stå tillsammans på varandras bröllop och skåla. Vi har alltid pratat om att 2018, tio år efter att vi träffades första gången, så skulle vi resa tillbaka till Malta.

Jag hade sett framme länge mot återträffen, men nu gnagde det ändå inom mig. Jag räknande ut att bara resa till Göteborg-Malta skulle innebära 810 kg koldioxids utsläpp per person! Jag dividerade med mig själv. En del av sa mig att om det var någon gång jag skulle få göra ett undantag, skulle det vara nu, samtidigt som en annan del av mig inte tyckte det var moraliskt försvarbart. När jag i samma veva såg min son ta sina första krypsteg, visste jag att jag inte skulle kunna flyga med, och att jag skulle bli tvungen att berätta om det.

Men hur skulle jag säga det? Jag tog mod till mig och tog upp det i vår gruppchatt. Jag sa att jag hade slutat flyga på semester för klimatets skull, och sa att jag inte kunde stå för en weekend till Malta. Jag frågade om vi istället kunde ta tåget någonstans istället, till Köpenhamn eller Berlin kanske?

Efter lite diskussioner, och strul med att hitta datum, så var alla med på tåget. Resan till Malta ställdes in, och istället hade vi en rolig weekend i Köpenhamn. Det var inte så svårt! Och på en av kvällarna så pratade vi faktiskt om klimatet över en middag. Mina snälla kompisar frågade mig nyfiket, och jag berättade varför jag tagit tjänstledigt och slutat flyga på semester. Förklarade att det inte längre var försvarbart för mig att fortsätta, när jag visste om vad som höll på att hända, och att vi bara har 10 år på oss att vända utsläppskurvorna om vi ska klara Parisavtalet. Sen åkte vi hem. Två av oss flög men fyra av oss tog tåget. Tänk om jag hade varit tyst istället, och vi flugit upp nästan 5 ton CO2 tillsammans bara för en weekend. Det var värt att vara obekväm. Vi fick en jättetrevlig helg ändå, och det blev samtidigt en liten seger för klimatet och planeten.

Ett annat exempel på när jag tog mod till mig och snackade klimat var när jag var på fest för några veckor sedan. Det var uppsluppen stämning och folk var utklädda. Några vänner fyllde 30 och hade slagit på stort och hyrt lokal och fixat massor av roliga lekar och karaoke efter middagen. Jag gick runt och fundera på hur min sons 30-årsdag skulle se ut. Hans 30-årsdag inträffar år 2048, två år innan hela världen måste vara nere på nollutsläpp och vi måste börjat suga ut koldioxid ur atmosfären, i stor skala. Jag kunde inte släppa blicken från folks kläder som var nyinköpta bara för den här kvällen. Tänkte på att vi i Sverige förbrukar som om vi har mer än fyra jordklot, fast vi alla vet att vi bara har ett. Så då gjorde jag det igen. Öppnade munnen och sa vad jag tänkte på, trots att jag var så in i bänken rädd för att förstöra stämningen.

Hur det gick? Över förväntan! Okej, någon blev skeptisk. Personen i fråga förstod inte alls min fråga när jag frågade om hen tänkt något på utsläppen kopplade sin planerade semesterresa. Hen tyckte det var helt i sin ordning att flyga på semester var tredje år, och tyckte istället att Blondinbella skulle flyga mindre. Jag frågade om hen använde samma argument när hen betalade skatt? Att ens egna lilla bidrag inte spelade någon roll, eftersom det alltid skulle finnas andra som betalade (släppte ut) mer? Personen blev tyst en stund och sa sen att Kina minsann borde sänka utsläppen, inte vi. Absolut, jag höll med. Kina måste sänka utsläppen, men det gör inte att vi i Sverige slipper. Jag sa att man alltid måste jämföra per capita, om det ska bli rättvist. Kina släpper ut ca 6 ton i territoriella utsläpp, vilket visserligen är mer än Sverige, men att vi Sverige släpper ut ca 11 ton om man räknar med det vi konsumerar. Jag frågade om personen möjligtvis hade något som var producerat i Kina hemma…?

Tre andra personer jag pratade med under kvällen hade jag jättefina diskussioner med. En kille frågade mig om det var kört? Jag sa att det var extremt bråttom, men att det fortfarande finns en chans att klara 2-gradersmået, om vi blir många som bryr oss och börjar agerar. Han log och såg beslutsam ut, och berättade att han skulle hem och också väga in, och ta tåget till Sthlm på nästa affärsresa istället för flyget.

Det behöver inte vara svårare än så att prata klimat! Många fler än man tror bryr sig och vill veta mer. Det gäller bara att ta mod till sig och ta upp ämnet. Elefanten i rummet kommer inte försvinna av sig själv. Vi måste våga uppmärksamma den oinbjudna gästen, så att vi sen kan schasa ut honom tillsammans.

Bild från vår weekend i Köpenhamn


Hur börjar man prata klimat?
Ett sätt att inleda diskussion är att när någon berättar om sin flygresa, säga att man gjort ”en såndär klimatinvägning” och att det visade sig att man kunde flyga upp flera ton på bara några timmar. Alltså hela ens årsbudget! Och att man läst på om att utsläppen stannar i atmosfären i hundratals år och att det är framtida generationer som måste leva med konsekvenserna av det vi släpper ut nu. Fråga om personen framför dig visste om det? Och berätta att du själv blev förvånad när du såg sifforna och bestämde dig för att dra ner på fluget eller sluta helt. Sen brukar det flyta på av sig själv.

Har du något tips för hur man kan snacka klimat, utan att få folk att stoppa in öronpropparna och vända på klacken? Dela gärna med dig!

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *