Är miljörörelsen religiös?

”Nu när jag vet bättre”, ”när jag levde som en förnekare”, ”de som bär skulden”, ”vår tid på jorden” och så de där tjatet om den där abstrakta katastrofen som tycks vänta precis runt hörnet. Retoriken som många miljöengagerade använder sig av, låter ofta precis som om den kom från en religiös sekt.

Som ateist känns det ibland motstridigt att använda sig av de där stora orden. Jag bojkottar dop, vrider på mig av obehag om jag besöker kyrkan och prästen säger ”som gud skapade mannen och kvinnan” och fick en smärre chock när jag insåg att jag var medlem i kyrkan, utan att aktivt valt det själv. Att då anamma de här uttrycken med en religiös touch, tar ärligt talat emot. Någon annan som tycker att miljörörelsen låter religiös i sin retorik är youtubern Henrik Jönsson, vilket han tog upp i sin senaste video. Henrik Jönsson efterfrågar konstruktiv kritik, så jag tänkte ge honom lite av den varan.

Henrik Jönsson har rätt i att mycket av den retoriken som används idag när miljön diskuteras påminner om religiösa slagord: ”När jag lärt mig se, mitt nya liv, göra det rätta”, och så vidare. Orden låter verkligen extrema och överdrivna om man inte inser vidden av krisen vi befinner oss i. Klyftan mellan att inse vidden av krisen och att inte göra det, är så enormt stor att hela ens världsbild måste ändras. Man går från att tro att man är i princip trygg till att inse att vi står inför en kris som hotar oss till livet och hela världen som vi känner den. Det är klart att retoriken krockar, när man tolkar forskarnas framtidsprognoser och dagens situation, så exceptionellt olika.

Läget är akut. FN:s klimatpanel är enig om att insatserna måste tredubblas till 2030 om vi ska ha en chans att klara 2 graders-målet. Just nu går vi mot en uppvärmning på 3 grader eller mer, vilket gör det svårt för mänskligt liv att fortsätta på jorden. Det är nästan ofattbart och tar för de flesta tid att verkligen ta in. Eftersom varken politiker eller media säger i klartext hur allvarligt läget är, eller agerar där efter, så låter de personer som återberättar vad forskningen säger, som extremister.

Klimatet behandlas fortfarande som ett särintresse och har inte en given plats på dagordningen i styrelserummen, i det politiska samtalet eller i nyheterna, så som finanspolitik, vård och arbetsmarknad har. Det är tragiskt, men sant. Att det just nu pratas mer om klimatet, beror på det ”uppskruvade tonläget” som Jönsson fördömer i sin video. Utsläppen har ökat med 60% sen 1990. Det går inte att fortsätta vara tyst bara för att det är bekvämare.

Jönsson tar även upp två mycket märkliga exempel, som han tycker är typexempel på när miljörörelsen skrek ”Vargen kommer!” utan att något hände. Det verkar som om Henrik Jönsson är dålig påläst på ämnet. Båda dessa exempel hade fått ännu värre konsekvenser om inte massiva insatser sattes in, baserade på forskning

Exemplet med hålet i ozonskiktet: Hålet i ozonskiktet finns kvar, men har idag slutat växa. Varför? Det var inte för att miljörörelsen ropade varg, utan för att det infördes konkreta åtgärder. Det vill i det här fallet säga politik och förbud, grundat på forskning. Montrealavtalet som skrevs under 1987 förbjöd det ozonförstörande freoner, och det gav resultat. På senare tid har man misstänkt att Kina återigen börjat tillverka freoner, och det har gjort att återhämtningen stannat av. Ni kan läsa mer om det HÄR och HÄR.

Exemplet med surt regn: Andra gången som klimatrörelsen ropade varg, enligt Jönsson, var när sjöarna höll på att försuras. Även om problemet med försurning kvarstår, så har det blivit mycket bättre. Varför? Jo, återigen: Lagstiftning och åtgärder.

Så här skriver naturvårdsverket i sin senaste version av Luftguiden – En handbok om miljökvalitetsnormer för utomhusluft.

”Den huvudsakliga källan till svaveldioxid är förbränning av kol och olja. Utsläppen har minskat kraftigt i Sverige genom svavelskatt, regler om högsta svavelinnehåll i bränslen och på senare tid genom inrättandet av svavelkontrollområden (SECA), dvs. områden i Östersjön och Nordsjön med krav på lägre svavelhalt i fartygsbränsle.”

Katalysatorer minskar utsläpp av kolväten, kväveoxid och koloxid och blev obligatoriskt i nytillverkade bilar i Sverige 1989.  Runt om i världen tog man detta på stort allvar och införde bland annat åtgärder runt om i Europa och i Nordamerika. Detta hände återigen, tack vare politiska beslut! Som infördes efter att människor sagt som det var, även om många tyckte det var obekvämt att höra sanningen.

Jönsson tar också upp en sak som jag tycker att han har rätt i (efter att han först raljerat en stund över vegetarianer och personer som tar klimatansvar och slutat flyga, men det väljer jag att inte gå in mer på). Nämligen att miljörörelsen använder sig mer av skrämselpropaganda, än att prata om vad man vill ha istället. På denna punkt tycker jag att dagens miljörörelse delvis har misslyckats. Vi har allt att vinna på att vända om från den livsfarliga väg vi är inne på, och det borde lyftas mer. Det borde helt enkelt vara mer fokus på vad vi vinner på att ställa om, än på vad vi förlorar om vi fortsätter som vanligt. Att det kommer bli annorlunda i framtiden är nog alla med på, och det borde utnyttjas.

Till och med klimatförnekarna borde nämligen vara med på linjen att man bör sluta elda fossila bränslen. För även om man inte tror på att den globala uppvärmningen beror på att halterna av koldioxid i atmosfären ser ut som hockeyklubba (orsakade av att vi bränner fossilbränslen) så lär man inse att det är ohållbart att vara beroende av en ändlig resurs. Det går inte att bygga ett hållbart samhälle som är beroende av att vi eldar gamla dinosaurier! Det säger sig självt och det perspektivet borde lyftas fram mer.

Jönsson avslutar med att säga att man borde satsa mer på teknik och att göra förnyelsebara energikällor billigare. Det märkliga är ju att det är exakt det som de personer han hånar vill. Det är besynnerligt att det budskapet inte nått fram till Jönsson. Vi behöver ställa om hela samhället och implementera den teknik som redan finns. Införs lagkrav så går omställningen fort, precis som den gjorde när freoner förbjöds och det blev lagkrav på katalysatorer. När regleringar finns på plats, så frigörs den enorma innovationskraft som finns i näringslivet. Det är på den omställningen som fokus måste ligga på, inte på att håna de som bryr sig om vår tids ödesfråga. Jönssons angreppssätt skapar bara ännu mer polarisering i samhället, vilket är det sista som behövs.

Och på tal om tro, så är Henrik Jönsson naiv som tror att en satsning på forskning kommer lösa klimatfrågan, minst lika trosbejakande som den gröna rörelse han själv fördömer. Det kommer inte kunna forskas fram någon enkelt och bekväm lösning som kommer fixa alla våra problem. Även om det skulle lyckats, så har vi inte tid att vänta 10 eller 20 år på någon mirakelkur. Utsläppen måste minska med flera procent varje år, vilket står i FN:s 1.5 rapport, som Jönsson själv hänvisar till i sina källor.

Det hoppfulla är att vi redan har många av lösningarna idag! Solenergi, vindkraft, kärnkraft och elektrifiering är här för att stanna. Det behövs inte mer forskning och fingerpekande för att vi ska börja agera. Det behövs implementering och utveckling av den teknik som vi redan har. Dessutom kommer det behövas CCS och minusutsläpp för att klara att nå Parisavtalet. Det kommer kräva lagkrav, utfasning och förbud mot det som är skadligt (fossila bränslen), och det kommer kräva mod och stora satsningar. Om Jönsson inser det och driver den linjen, istället för att fortsätta raljera, så lovar jag att miljörörelsen tar emot honom med öppna armar! Han, och alla andra behövs om vi ska klara detta.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *