Sallys resa mot ett fossilfritt liv 2030

Tjänstledig i klimatets tjänst (Del 1)

I fredags så avslutade jag kursen Naturresurshållning vid Göteborgs universitet, och därmed är första terminen av mina miljöstudier klar. Hurra!

I fredags hade vi slutdebatter, och det diskuterades allt från Preems utbyggnad i Lysekil, de föråldrade kraven på vattenkraften i Sverige, sällsynta jordartsmetaller och Ojnareskogen. Vi blev indelade i smågrupper och fick var sitt ämne man skulle vara för eller emot. Mycket intressant. Ju mer man lär sig, desto mer komplext blir det… Det är verkligen inte svart och vitt när olika intressen och aspekter ställs mot varandra, även om man kanske trodde det till en början.

Under höstterminen 2018 så har jag läst följande kurser:

Under vårterminen 2019 kommer jag att läsa dessa kurser:

Jag läser Samhällsvetenskapligt miljövetarprogram på Handelshögskolan i Göteborg, men eftersom jag redan har en kandidatexamen i företagsekonomi, så kommer jag kunna tillgodoräkna mig några kurser och läser därför inte exakt samma kurser som programmet.

Jag är så glad att jag tog chansen och började börja plugga (igen), och lära mig mer om frågor som jag verkligen brinner för, och så in i bänken tacksam över att få bo i ett land med gemensamt finansierad utbildning. Detta hade inte varit möjligt annars! Under den här terminen har jag fördjupat mina kunskaper och lärt känna så många vettiga, smarta och trevliga personer.

Några av dem ser ni här:

Det är inte bara tjejer som pluggar miljöfrågor ?

Även om det mesta har varit bra med utbildningen och jag är nöjd med mitt val av program, har jag varit besviken över några saker. Bland annat att lärarna fortfarande använder sig av det föråldrande uttrycket “I och U länder“, att vi inte lär oss mer kopplat till den senaste forskningen (blev hänvisade till artiklar från 2009, trots att det kommit uppdaterad forskning från samma forskare efter det…), om hur IPCC arbetar eller att det finns tre olika sätt att mäta ett lands koldioxidutsläpp på. Det kanske kommer i framtida kurser, men jag tycker ändå att det är basic kunskap som borde ingå i just en “Miljövetenskaplig baskurs”.

Jag blev också besviken över att flera föreläsare under första terminen först berättade hur ruskigt dåligt det gick inom just deras forskningsområde (det kunde vara allt från geologi, miljökemi till biologi) för att sedan titta menade på oss studenter och säga “Nu är det upp till er att lösa detta!”. Jag förstår att syftet säkert är att försöka vara lite rolig, peppande och utmanande men jag tycker är det är helt fel att säga så av flera anledningar:

  1. Det är inte 90-talisternas uppgift att ensamma lösa det som tidigare generationer ställt till med
  2. Genom att slänga sig med såna uttryck så skapar man en distans mellan generationer. Vi måste försöka angripa dessa problemen gemensamt om vi ska ha en chans och vi kan inte dela upp oss i “vi” och “ni”. Vi sitter alla i samma båt och alla måste hjälpa till.
  3. Dessa forskare var mitt uppe i sina karriärer (40-50 år) och då får man bara inte ha tankesättet att man ska lämna över problemet till ett gäng studenter! Vad hade de tänkt göra resten av deras arbetsliv kan man fråga sig?!

Sånt där kan göra mig riktigt upprörd, så för att lugna ner mig bjuder jag här på några bilder från min kanske absoluta favorit när det kommer till naturresurser – rent dricksvatten. Bilderna kommer från Delsjön som fungerar som råvattenmagasin till en halv miljon Göteborgare och används när vattnet i Göta Älv inte håller kvalitén. Hur coolt!?

Dessutom så är det ju otroligt mysigt uppe vid Delsjöarna och ett perfekt ställe för friluftsliv, bara några hållplatser från innerstan. Själv älskar jag när området förvandlats till ett vattenhål (pun intended) för alla Göteborgs glada swimrunners på sommaren. Vi får bara hoppas att dom inte kissar allt för ofta i vattnet nu när vi vet vad vattnet ska användas till 😉

Förövrigt så tänkte jag även berätta lite om hur det gått att kombinera heltidsstudier med att vara föräldraledig på 50%. Jag skulle ljuga om jag sa att det var lätt, men det går ändå bättre än väntat.

Så här funkar det: Jag är hemma 50% av tiden och sen trycker jag in heltidsstudierna på resten av tiden och går på så många föreläsningar jag hinner. (Vi är 2 föräldrar, så min man tar hand om vår son resterande 50%, om någon föräldrapolis där ute blev orolig…)

Det har såklart varit väldigt mycket att göra, och inte många lugna stunder, men det funkar. Jag har än så länge fått högsta betyg i alla kurser (även om mitt mål inte varit ett specifikt betyg, utan bara att lära mig så mycket som möjligt) och samtidigt kunna njuta av tiden hemma. Det ger en skön kontrast att gå från bebissim till en föreläsning om EU:s-kemikalielagstiftning. Jag har haft tur och hamnat i riktigt bra grupper när det kommer till grupparbeten, så får bara hoppas att jag har samma tur även denna terminen.

Nu håller jag tummarna för att det fortsätter flyta på lika bra! Ett tag hade jag en svag tanke om att läsa dubbelt denna terminen, men den har jag släppt helt. Någon måtta får det vara. Dessutom kräver den lilla 9-månaders killen hemma allt mer uppmärksamhet och stimulans, och det ska den lilla guldklimpen självklart få! ❤

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *