Sida 2 av 6

När jag kraschade återträffen med kompisarna

Prata om det

Det är som om det befinner sig en osynlig elefant i rummet. Allt går bra och är trevligt, så länge man inte nämner elefanten. Många undviker ämnet, av förklarliga skäl. Jag pratar såklart inte om någon faktisk elefant, utan om klimatkrisen. När man väl satt sig in i forskningen så finns klimatkrisen alltid med i bakhuvudet. Irriterande, men nödvändigt. Men den går att prata om! Här är två tillfällen när jag snackat klimat, med vänner och bekanta, trots att jag var rädd att förstöra stämningen och vara en party pooper.

Den första gången var i höstas när jag höll på att planera en återträff med ett gäng tjejer som jag var på språkresa med 2008 på Malta. Vi har hållit kontakten sedan dess, rest ihop och hälsat på varandra i varandras städer. En vänskap som blir så där nära som den bara kan bli när man delar åren mellan 14 till 24 sida vid sida och går igenom både första utlandsresan, sena festnätter, hjärtekross, första lägenheten, och de där vacklande åren efter stundeten tillsammans, för att sen stå tillsammans på varandras bröllop och skåla. Vi har alltid pratat om att 2018, tio år efter att vi träffades första gången, så skulle vi resa tillbaka till Malta.

Jag hade sett framme länge mot återträffen, men nu gnagde det ändå inom mig. Jag räknande ut att bara resa till Göteborg-Malta skulle innebära 810 kg koldioxids utsläpp per person! Jag dividerade med mig själv. En del av sa mig att om det var någon gång jag skulle få göra ett undantag, skulle det vara nu, samtidigt som en annan del av mig inte tyckte det var moraliskt försvarbart. När jag i samma veva såg min son ta sina första krypsteg, visste jag att jag inte skulle kunna flyga med, och att jag skulle bli tvungen att berätta om det.

Men hur skulle jag säga det? Jag tog mod till mig och tog upp det i vår gruppchatt. Jag sa att jag hade slutat flyga på semester för klimatets skull, och sa att jag inte kunde stå för en weekend till Malta. Jag frågade om vi istället kunde ta tåget någonstans istället, till Köpenhamn eller Berlin kanske?

Efter lite diskussioner, och strul med att hitta datum, så var alla med på tåget. Resan till Malta ställdes in, och istället hade vi en rolig weekend i Köpenhamn. Det var inte så svårt! Och på en av kvällarna så pratade vi faktiskt om klimatet över en middag. Mina snälla kompisar frågade mig nyfiket, och jag berättade varför jag tagit tjänstledigt och slutat flyga på semester. Förklarade att det inte längre var försvarbart för mig att fortsätta, när jag visste om vad som höll på att hända, och att vi bara har 10 år på oss att vända utsläppskurvorna om vi ska klara Parisavtalet. Sen åkte vi hem. Två av oss flög men fyra av oss tog tåget. Tänk om jag hade varit tyst istället, och vi flugit upp nästan 5 ton CO2 tillsammans bara för en weekend. Det var värt att vara obekväm. Vi fick en jättetrevlig helg ändå, och det blev samtidigt en liten seger för klimatet och planeten.

Ett annat exempel på när jag tog mod till mig och snackade klimat var när jag var på fest för några veckor sedan. Det var uppsluppen stämning och folk var utklädda. Några vänner fyllde 30 och hade slagit på stort och hyrt lokal och fixat massor av roliga lekar och karaoke efter middagen. Jag gick runt och fundera på hur min sons 30-årsdag skulle se ut. Hans 30-årsdag inträffar år 2048, två år innan hela världen måste vara nere på nollutsläpp och vi måste börjat suga ut koldioxid ur atmosfären, i stor skala. Jag kunde inte släppa blicken från folks kläder som var nyinköpta bara för den här kvällen. Tänkte på att vi i Sverige förbrukar som om vi har mer än fyra jordklot, fast vi alla vet att vi bara har ett. Så då gjorde jag det igen. Öppnade munnen och sa vad jag tänkte på, trots att jag var så in i bänken rädd för att förstöra stämningen.

Hur det gick? Över förväntan! Okej, någon blev skeptisk. Personen i fråga förstod inte alls min fråga när jag frågade om hen tänkt något på utsläppen kopplade sin planerade semesterresa. Hen tyckte det var helt i sin ordning att flyga på semester var tredje år, och tyckte istället att Blondinbella skulle flyga mindre. Jag frågade om hen använde samma argument när hen betalade skatt? Att ens egna lilla bidrag inte spelade någon roll, eftersom det alltid skulle finnas andra som betalade (släppte ut) mer? Personen blev tyst en stund och sa sen att Kina minsann borde sänka utsläppen, inte vi. Absolut, jag höll med. Kina måste sänka utsläppen, men det gör inte att vi i Sverige slipper. Jag sa att man alltid måste jämföra per capita, om det ska bli rättvist. Kina släpper ut ca 6 ton i territoriella utsläpp, vilket visserligen är mer än Sverige, men att vi Sverige släpper ut ca 11 ton om man räknar med det vi konsumerar. Jag frågade om personen möjligtvis hade något som var producerat i Kina hemma…?

Tre andra personer jag pratade med under kvällen hade jag jättefina diskussioner med. En kille frågade mig om det var kört? Jag sa att det var extremt bråttom, men att det fortfarande finns en chans att klara 2-gradersmået, om vi blir många som bryr oss och börjar agerar. Han log och såg beslutsam ut, och berättade att han skulle hem och också väga in, och ta tåget till Sthlm på nästa affärsresa istället för flyget.

Det behöver inte vara svårare än så att prata klimat! Många fler än man tror bryr sig och vill veta mer. Det gäller bara att ta mod till sig och ta upp ämnet. Elefanten i rummet kommer inte försvinna av sig själv. Vi måste våga uppmärksamma den oinbjudna gästen, så att vi sen kan schasa ut honom tillsammans.

Bild från vår weekend i Köpenhamn


Hur börjar man prata klimat?
Ett sätt att inleda diskussion är att när någon berättar om sin flygresa, säga att man gjort ”en såndär klimatinvägning” och att det visade sig att man kunde flyga upp flera ton på bara några timmar. Alltså hela ens årsbudget! Och att man läst på om att utsläppen stannar i atmosfären i hundratals år och att det är framtida generationer som måste leva med konsekvenserna av det vi släpper ut nu. Fråga om personen framför dig visste om det? Och berätta att du själv blev förvånad när du såg sifforna och bestämde dig för att dra ner på fluget eller sluta helt. Sen brukar det flyta på av sig själv.

Har du något tips för hur man kan snacka klimat, utan att få folk att stoppa in öronpropparna och vända på klacken? Dela gärna med dig!

 

30 år från nu

För 38 år sedan producerades t-shirten jag har på mig. Om lite drygt 30 år måste hela världen ligga på nollutsläpp. Det är en spännande, skrämmande och samtidigt fantastisk tid vi lever i ??

Till 2030 (om 11 år!) måste de globala utsläppen halverats om vi ska klara begränsa uppvärmningen under 2 grader, och undvika en kollaps.

De rika länderna måste ha kommit betydligt längre tills dess. I varje land och i varje bekantskapskrets måste några gå först och visa vägen. Det är därför jag startat #resanmotettfossilfrittliv och satt som mål att leva fossilfritt 2030. För att försöka normalisera frågan och göra den till något som det går att relatera till.

Ju längre vi väntar på att ställa om till en fossilfri och cirkulär ekonomi, desto hårdare och svårare blir omställningen. Sen 1990 har utsläppen ökat med 60% ? Jag kan inte låta bli att tänka på hur världen skulle sett ut om man agerat direkt när de första rapporterna kom. I 30 år har man pratat och pratat och testat nästan allt, förutom att sänka utsläppen ??

Den här t-shirten köptes på Rolling Stones konsert på Ullevi 1982 av min pappa ?? Tänk om alla de där tusentals människorna på konserten, hade lagt de kommande 30 följande åren på att ställa om och bygga ett hållbart samhälle till kommande generationer, istället för att fortsätta i gamla hjulspår? ? Då kanske jag hade kunnat göra något annat med min tid nu… ? Men det är ingen idé att älta de förflutna. Det enda vi kan göra är allt vi kan, när vi inser hur extremt bråttom det är.

Alla ni som bryr er och hör av er och berättar att ni avbokade flyget till Sthlm och tog tåget istället, ni som berättar att ni tog snacket med era kollegor och vänner fast det var jobbigt – Det är ni som får mig att orka fortsätta. Tack!! Ni är bäst. 

Och se för tusan till att boka in 15 mars i kalendern! Då blir det global klimatstrejk och jag hopps att vi ses ??

1975 vägrade 90% av Islands kvinnor att gå till jobbet och nu lever de i världens mest jämställda land. Det är bara ett bevis av många, på att det faktiskt går att förändra strukturer. Det är inte lätt, men det är fullt möjligt om vi vill!

Så länge vi fortsätter så lever hoppet ?

Steg-för-steg-guide till resan mot ett fossilfritt liv

Vill du också påbörja din resan mot ett fossilfritt liv, själv eller tillsammans med en grupp? Vet du inte hur du ska börja?
Du kan vara lugn! Tillsammans med Lagningsbloggen har jag tagit fram en guide som berättar allt du behöver veta för att komma igång.

Vi ser vad som håller på att hända framför våra ögon och ändå väljer de flesta att titta bort, trots att tiden att kunna påverka är så knapp.  Senast i förra veckan kom det en ny forskningsrapport som visade att antalet insekter minskar i rekordfart, vilket riskerar att leda till en naturkollaps om inte utvecklingen stoppas. Utsläppen av koldioxid ökade med över 2% 2018. Vi vet att mycket går åt fel håll, men det går att påverka.  Engagera dig istället för att tyst se på!

Prata med vänner, gå med i #flygfritt2020, kontakta dina politiker och företagen du handlar av, läs på, gå på en klimatstrejk, väg in ditt klimatavtryck och sänk det, lyft frågan i skolan och på jobbet och våga ställa de obekväma frågorna. Ta en timme från tv-tittande eller prioritera om veckans 5:e träningstimme och börja agera!

Vi behöver bli många, många fler som bryr sig om vi ska klara detta. Ett bra och roligt sätt att engagera sig och sin omgivning är just att väga in tillsammans. Man kan påverka så mycket mer än man tror! Göteborgs-Posten skrev tillexempel i veckan en artikel om att vi vägt in och satt som mål att leva fossilfritt.  Tänk då hur mycket vi skulle kunna påverkar om vi var fler?

Skicka ett mail till info(a)resanmotettfossilfrittliv.se om du är intresserad av att haka på! Du är varmt välkommen.

Omslagsbild från Max Gustafson

10 roliga tips för att sluta flyga

Den 19 januari 2019 firade jag ett år som flygfri!

Jag trodde verkligen att det skulle kännas som en stor uppoffring eftersom jag tidigare alltid flugit på semester och sett det som en självklarhet. Men det har gått betydligt bättre än jag trott! När man väl tänkt om är det verkligen inte en stor grej eller något man ger upp. Man får så många andra upplevelser istället.

Här kommer mina 10 bästa tips för att sluta flyga på semester:

1. Tänk igenom syftet med resan
Innan du ska resa, ställ dig själv följande frågor.

Vad är syftet med resan? Spendera tid med nära och kära? Uppleva nya kulturer? Prova något nytt? Komma bort? Få värme och solljus i januari? Äventyr och kickar? Oavsett vad syftet är, så är det fina att allt det går att göra utan att släppa ut mängder av koldioxid, det gäller bara att ha lite fantasi!

Spendera tid med nära och kära? Går lika bra att göra i en stuga som i en bungalow

Uppleva nya kulturer? Du behöver inte resa utomlands för att möta andra kulturer. Det talas över 150 språk i Sverige! Gå på ett språkcafé eller hör av dig till ett lands förening i Sverige, tex. Chilenska förbundet och knyt nya kontakter

Prova något nytt? Inga problem, boka in dig på en fridykningskurs eller spana in STF:s breda utbudTuristguide Sveriges aktiviteter (just nu finns det 1664 sökträffar), eller gratis aktiviteter i Sverige på Barnsemester.se

Komma bort? Ta tåget ut i Europa eller till Sveriges magiska fjällvärld.

Få värme i januari? Gå på bikramyoga, besök det lokala badhusets bastu, lyxa till det med spa eller gå i ljusterapi.

Äventyr och kickar? Istället för att hoppa bungyjump kan du testa att vinterbada. Lovar att det ger både hjärtklappning och en upplevelse för livet. Aftonbladet har listat 20 äventyr i Sverige om du vill ha fler alternativ.

2. Gör en bucket-list med fina resmål (som du kan besöka utan att flyga)

Okej, jag erkänner att jag är svag för listor, men det här hjälpte verkligen mig när jag insåg att jag skulle ”ge upp” semesterflyget. Jag hade tidigare en lista med platser som jag ville besöka som krävde långa flygningar, men nu har jag gjort om min bucket-list med nya platser som det går att ta sig till med tåg. Här är ett axplock från min lista:

Besöka norska berg –  Besseggen är en dagstur bort. Bild av Cody Ducan

Springa i alperna. Bild från Patitucci

Besöka Prag där mina föräldrar träffades. Bild från Time Out

Se det kristallklara vattnet i Slovenien. Bild från Beautiful Eastern Europé

Nästa gång du ser en vän posta en bild från en tropisk strand eller du ser löjligt billiga flygbiljetter: Fokusera på din bucket-list! Det finns fler häftiga resmål nära, än vad man hinner upptäcka under en hel livstid.

3. Jämför resor på Klimatsmartsemester.se

Rycker det fortfarande i restarmen? Surfa in på Klimatsmartsemester.se och jämför olika transportsätts utsläpp Man släpper till exempel ut 224 kg CO2 med flyget mellan Stockholm och Köpenhamn, jämfört med 13 kg med tåg/buss.? Det är inte det minsta kul att flyga när man insett konsekvenserna och sett utsläppen en enda flygresa kan medföra! Man kan bränna hela sin årsförbrukning av växthusgaser på bara några timmar. Urk.

4. Upptäck allt som finns nära

Följ dina lokala turistbyråer. Jag bor på västkusten och följer Västsverige och Visit Halland. Det finns så många platser som ligger på en dagstur bort som jag inte besökt ännu! Keep explore är ett annat toppen exempel som lyfter nära upplevelser och äventyr på västkusten. Kanske finns det något likande där du bor? Eller så kan du starta upp det själv?

Ramhuta-fallet ligger inte ens en timme bort från mig och jag har aldrig varit där.
 Foto: Jan Murtomaa

Är du inte medlem i Svenska Turistföreningen så gå med bums! De erbjuder massor av bra tips på resmål och dessutom stöttar du uppbyggandet av fler fjälleder och stugor med ditt medlemskap och får rabatt på schyssta boenden. De har även färdiga resepaket och förslag på aktiviteter.

Spana också in Sveriges fantastiska nationalparker. Här är en bild från Kosterhavet, Sveriges än så länge, enda marina nationalpark. Väl värd ett besök.

5. Följ nya konton i sociala medier

Tidigare följde jag personer som bodde på andra sidan jorden, vilket gjorde att det haglade in bilder från exotiska platser varje gång jag öppnade instagram. Jag har avföljt dessa och istället börjat följa ResaRekoInterraileu och flera personer som postar fantastiska bilder från Sverige. Sök på #ig_sweden , #swedishnature eller #visitsweden på sociala medier och bli fulltankad av mer hållbara resmål. Att avfölja de exotiska kontona hjälpte mig verkligen att släppa lite av långt bort-ressuget.

6. Samla inspiration hos andra

Vi människor är flockdjur och mår bra av att veta att andra gör samma sak. Jag kan varmt rekommendera Vi håller oss på jorden och Facebookgrupperna Tågsemester och Jag flyger inte – För klimatets skull. Grupperna ger tips, perspektiv och lär dig  att se resan som en del av målet.

7.  Idyllisera det som finns nära

När jag var 15 så tittade jag på flera surffilmer och idylliserade den livsstilen och drömde mig bort. Sen försökte  jag tänka på vad som är unikt med just min plats på jorden? Det var ungefär samtidigt som sporten swimrun exploderade. Jag testade och blev tokfast! Nu brukar jag tänka att swimrun måste vara den svenska motsvarigheten till surfing, haha. Det finns med största sannolikhet något som är unikt med just den platsen som du bor på, och som andra suktar efter. Leta efter vad det är och uppskatta det istället!

Första simmet på Öloppet . Foto: Jakob Edblom

Startbilderna från Öloppet ger mig nu mer gåshud än alla surfingbilder i världen. På vintern när allt är grått, brukar jag hänga på Youtube och drömma om den svenska sommaren och nu titta på swimrunvideos, istället för surfvideos.

8. Skaffa en hobby och boka in dig på grejer under värsta semestertiden

Okej, kanske ett litet knäppt tips, men det hjälper verkligen. Vilken tid på året brukar du flyga idag? På sommaren eller vintern? Eller kanske både och, plus några weekends?

Oavsett, se till att boka in dig på massa roliga saker hemma som du inte vill missa. Att ha en hobby här hjälper verkligen. Nu råkar min hobby vara swimrun, och det finns tävlingar från maj till september som jag inte vill missa. Att boka in mig gör att  jag helt enkelt inte vill resa långt bort, eftersom jag inte vill missa allt kul som händer hemma. Jag förstår att alla inte gillar att springa runt i våtdräkt, men det finns ju mängder av andra saker man boka in sig på. Konserter, festivaler, besök hos vänner…

 

9. Vardagslyxa!

Istället för att ladda inför en långresa, se till att sätta lite guldkant på vardagen. Bjud vänner på middag en måndag, laga mat med ett speciellt tema, ha picknick i din lokala park eller skog, gå på stand-up eller andra lokala event. Kommunernas hemsida brukar vara fyllda med aktiviteter man inte känner till. Jag får en klump i magen av personer som väntar in semestern eller pensionen för att njuta och leva det livet man vill. Se till att fylla vardagen med sånt du gillar, redan nu! Uppskattar min sin vardag minskar behov av att drömma sig långt bort.

 

10. Läs på och preppa!

Nästan allting blir intressant och roligare när man vet mer om det. Sverige och Europa har en jätteintressant historia, som är fylld av spännande personer och platser. Ju mer man vet om något, desto intressantare blir det. Boka in guidade turer på ditt lokala museum, gå på temakvällar på ditt bibliotek, läs en bok om skogen eller ladda ner en av alla appar som finns och se naturen med helt nya ögon. Helt enkelt: Lär dig mer om din omvärld!

Några av alla Sveriges häftiga slott, alla med intressanta historier bakom.
Bilder från Världens häftigaste

Preppa inför din resa. Det är idag krångligare att resa med tåg än med flyg, men det behöver inte vara en nackdel. Man kan istället se det som en möjlighet för att njuta av resan längre tid. Sätt dig framför google maps, ta fram något gott att snacksa på och börja planera in din nästa drömresa!


Känns det fortfarande tufft att ge upp flyget?  Ge det ett år i taget och testa. Börja att bocka av dina resmål på din bucket-list. Saknar du fortfarande inspiration? Läs på mer om klimatförändringarna. Du vill inte att dina semesterresor ska skynda på utvecklingen.

 

Läs också

 

Är miljörörelsen religiös?

”Nu när jag vet bättre”, ”när jag levde som en förnekare”, ”de som bär skulden”, ”vår tid på jorden” och så de där tjatet om den där abstrakta katastrofen som tycks vänta precis runt hörnet. Retoriken som många miljöengagerade använder sig av, låter ofta precis som om den kom från en religiös sekt.

Som ateist känns det ibland motstridigt att använda sig av de där stora orden. Jag bojkottar dop, vrider på mig av obehag om jag besöker kyrkan och prästen säger ”som gud skapade mannen och kvinnan” och fick en smärre chock när jag insåg att jag var medlem i kyrkan, utan att aktivt valt det själv. Att då anamma de här uttrycken med en religiös touch, tar ärligt talat emot. Någon annan som tycker att miljörörelsen låter religiös i sin retorik är youtubern Henrik Jönsson, vilket han tog upp i sin senaste video. Henrik Jönsson efterfrågar konstruktiv kritik, så jag tänkte ge honom lite av den varan.

Henrik Jönsson har rätt i att mycket av den retoriken som används idag när miljön diskuteras påminner om religiösa slagord: ”När jag lärt mig se, mitt nya liv, göra det rätta”, och så vidare. Orden låter verkligen extrema och överdrivna om man inte inser vidden av krisen vi befinner oss i. Klyftan mellan att inse vidden av krisen och att inte göra det, är så enormt stor att hela ens världsbild måste ändras. Man går från att tro att man är i princip trygg till att inse att vi står inför en kris som hotar oss till livet och hela världen som vi känner den. Det är klart att retoriken krockar, när man tolkar forskarnas framtidsprognoser och dagens situation, så exceptionellt olika.

Läget är akut. FN:s klimatpanel är enig om att insatserna måste tredubblas till 2030 om vi ska ha en chans att klara 2 graders-målet. Just nu går vi mot en uppvärmning på 3 grader eller mer, vilket gör det svårt för mänskligt liv att fortsätta på jorden. Det är nästan ofattbart och tar för de flesta tid att verkligen ta in. Eftersom varken politiker eller media säger i klartext hur allvarligt läget är, eller agerar där efter, så låter de personer som återberättar vad forskningen säger, som extremister.

Klimatet behandlas fortfarande som ett särintresse och har inte en given plats på dagordningen i styrelserummen, i det politiska samtalet eller i nyheterna, så som finanspolitik, vård och arbetsmarknad har. Det är tragiskt, men sant. Att det just nu pratas mer om klimatet, beror på det ”uppskruvade tonläget” som Jönsson fördömer i sin video. Utsläppen har ökat med 60% sen 1990. Det går inte att fortsätta vara tyst bara för att det är bekvämare.

Jönsson tar även upp två mycket märkliga exempel, som han tycker är typexempel på när miljörörelsen skrek ”Vargen kommer!” utan att något hände. Det verkar som om Henrik Jönsson är dålig påläst på ämnet. Båda dessa exempel hade fått ännu värre konsekvenser om inte massiva insatser sattes in, baserade på forskning

Exemplet med hålet i ozonskiktet: Hålet i ozonskiktet finns kvar, men har idag slutat växa. Varför? Det var inte för att miljörörelsen ropade varg, utan för att det infördes konkreta åtgärder. Det vill i det här fallet säga politik och förbud, grundat på forskning. Montrealavtalet som skrevs under 1987 förbjöd det ozonförstörande freoner, och det gav resultat. På senare tid har man misstänkt att Kina återigen börjat tillverka freoner, och det har gjort att återhämtningen stannat av. Ni kan läsa mer om det HÄR och HÄR.

Exemplet med surt regn: Andra gången som klimatrörelsen ropade varg, enligt Jönsson, var när sjöarna höll på att försuras. Även om problemet med försurning kvarstår, så har det blivit mycket bättre. Varför? Jo, återigen: Lagstiftning och åtgärder.

Så här skriver naturvårdsverket i sin senaste version av Luftguiden – En handbok om miljökvalitetsnormer för utomhusluft.

”Den huvudsakliga källan till svaveldioxid är förbränning av kol och olja. Utsläppen har minskat kraftigt i Sverige genom svavelskatt, regler om högsta svavelinnehåll i bränslen och på senare tid genom inrättandet av svavelkontrollområden (SECA), dvs. områden i Östersjön och Nordsjön med krav på lägre svavelhalt i fartygsbränsle.”

Katalysatorer minskar utsläpp av kolväten, kväveoxid och koloxid och blev obligatoriskt i nytillverkade bilar i Sverige 1989.  Runt om i världen tog man detta på stort allvar och införde bland annat åtgärder runt om i Europa och i Nordamerika. Detta hände återigen, tack vare politiska beslut! Som infördes efter att människor sagt som det var, även om många tyckte det var obekvämt att höra sanningen.

Jönsson tar också upp en sak som jag tycker att han har rätt i (efter att han först raljerat en stund över vegetarianer och personer som tar klimatansvar och slutat flyga, men det väljer jag att inte gå in mer på). Nämligen att miljörörelsen använder sig mer av skrämselpropaganda, än att prata om vad man vill ha istället. På denna punkt tycker jag att dagens miljörörelse delvis har misslyckats. Vi har allt att vinna på att vända om från den livsfarliga väg vi är inne på, och det borde lyftas mer. Det borde helt enkelt vara mer fokus på vad vi vinner på att ställa om, än på vad vi förlorar om vi fortsätter som vanligt. Att det kommer bli annorlunda i framtiden är nog alla med på, och det borde utnyttjas.

Till och med klimatförnekarna borde nämligen vara med på linjen att man bör sluta elda fossila bränslen. För även om man inte tror på att den globala uppvärmningen beror på att halterna av koldioxid i atmosfären ser ut som hockeyklubba (orsakade av att vi bränner fossilbränslen) så lär man inse att det är ohållbart att vara beroende av en ändlig resurs. Det går inte att bygga ett hållbart samhälle som är beroende av att vi eldar gamla dinosaurier! Det säger sig självt och det perspektivet borde lyftas fram mer.

Jönsson avslutar med att säga att man borde satsa mer på teknik och att göra förnyelsebara energikällor billigare. Det märkliga är ju att det är exakt det som de personer han hånar vill. Det är besynnerligt att det budskapet inte nått fram till Jönsson. Vi behöver ställa om hela samhället och implementera den teknik som redan finns. Införs lagkrav så går omställningen fort, precis som den gjorde när freoner förbjöds och det blev lagkrav på katalysatorer. När regleringar finns på plats, så frigörs den enorma innovationskraft som finns i näringslivet. Det är på den omställningen som fokus måste ligga på, inte på att håna de som bryr sig om vår tids ödesfråga. Jönssons angreppssätt skapar bara ännu mer polarisering i samhället, vilket är det sista som behövs.

Och på tal om tro, så är Henrik Jönsson naiv som tror att en satsning på forskning kommer lösa klimatfrågan, minst lika trosbejakande som den gröna rörelse han själv fördömer. Det kommer inte kunna forskas fram någon enkelt och bekväm lösning som kommer fixa alla våra problem. Även om det skulle lyckats, så har vi inte tid att vänta 10 eller 20 år på någon mirakelkur. Utsläppen måste minska med flera procent varje år, vilket står i FN:s 1.5 rapport, som Jönsson själv hänvisar till i sina källor.

Det hoppfulla är att vi redan har många av lösningarna idag! Solenergi, vindkraft, kärnkraft och elektrifiering är här för att stanna. Det behövs inte mer forskning och fingerpekande för att vi ska börja agera. Det behövs implementering och utveckling av den teknik som vi redan har. Dessutom kommer det behövas CCS och minusutsläpp för att klara att nå Parisavtalet. Det kommer kräva lagkrav, utfasning och förbud mot det som är skadligt (fossila bränslen), och det kommer kräva mod och stora satsningar. Om Jönsson inser det och driver den linjen, istället för att fortsätta raljera, så lovar jag att miljörörelsen tar emot honom med öppna armar! Han, och alla andra behövs om vi ska klara detta.

Varför lägga så mycket ansvar på individen?

Ibland får jag höra att det läggs för mycket energi på individens omställning. Att det är dumt att lägga för mycket fokus på sina egna insatser eller att överhuvudtaget mäta sina egna utsläpp, eftersom att de är försumbara på det stora hela. Som ni kanske förstått så delar jag inte den åsikten, och nu tänkte jag förklara varför.

Jag har gjort en förenklad skiss på hur jag ser på samhällets uppbyggnad idag. Jag ser det som tre kugghjul bestående av individer, staten och näringsliv. Alla dessa tre kugghjul påverkar varandra på olika sätt.

Staten påverkar näringslivet och individer/medborgare genom lagar, regler, skatter, upphandlingar och den offentliga sektorns utbud.

Näringslivet påverkar staten genom produkter, tjänster, skatt och lobbyarbete. Näringslivet påverkar individer/medborgare genom sitt utbud av produkter, tjänster, reklam och löner.

Individer/medborgare påverkar staten genom valresultat, skatteintäkter och arbetskraft och individer kan påverka näringslivet genom efterfrågan, påtryckningar och arbetskraft.

Staten sätter spelreglerna och individerna och näringslivet i sin tur agerar på spelplanen. Genom att politikerna ändrar spelreglerna, har de också möjlighet att ändra hur spelet utvecklar sig. Företagen å sin sida, är beroende av spelplanens upplägg och beroende på hur den ser ut, så kommer de erbjuda olika produkter och tjänster. Här kommer även medborgare in igen. Företagens utbud av produkter och tjänster styrs av näringslivets och konsumenters efterfrågan. Genom att konsumera, röstar eller väljer, man indirekt vad man vill stötta.

Alla dessa tre kugghjul påverkar varandra och utgör tillsammans samhället, som i sin tur påverkas av omvärlden. Det vill säga andra länders ekonomi, utbud och efterfrågan och nationellt samarbete och avtal. Eftersom detta är en förenklad bild har jag inte med det, även om omvärlden givetvis är en viktig faktor, som påverkar alla tre kugghjul i en globaliserad värld, på ont och på gott.

Vad har man då för möjlighet att påverka som individ?

Som individ kan man påverka genom att:

  • Rösta på de politiker man tror mest på var 4:e eller 5:e år, beroende på val och förutsatt att man har rösträtt
  • Påverka företag, både genom vad man köper och genom recensioner och kampanjer
  • Påverka det företag eller organisation man arbetar hos
  • Engagera sig politiskt och/eller i en organisation
  • Påverka sina egna utsläpp och personer i sin omgivning

Forskarna är eniga om att utsläppen måste halveras till 2030 om vi ska lyckas begränsa uppvärmningen till under 2 grader och hamna nära 1,5 grader. Det är bråttom! Men det är fortfarande möjligt. I min värld så bör man försöka påverka genom alla punkterna ovan, om man tar klimatfrågan på allvar. De olika alternativen utesluter inte varandra. Samtidigt måste man också ha respekt för att alla alternativ inte passar alla och att alla inte har samma möjlighet att påverka under alla skeden i livet. Det beror på kunskap, egenskaper, livssituation och vilken position man har. Men att påstå att staten eller företagen kommer lösa detta utan att individer är med och påverkar på det personliga planet, det tror jag helt enkelt inte på. Jag säger inte att vi inte behöver påverka företag och ha en systemförändring. Jag tror att vi måste göra både och.

Därför är det självklart för mig att försöka påverka mina egna utsläpp. Som person är jag väldigt resultatinriktad. Jag älskar att mäta, sätta upp mål och se resultat av det jag gör. Jag kan stå och skrika hur mycket som helst i en demonstration, men det är inget som jag ser något direkt resultat av. Mina egna val och handlingar kan jag däremot påverka här och nu, och för mig är det därför både viktigt och givande att göra det.

Min förhoppning är att genom att få fler att väga in och haka på resan mot ett fossilfritt liv:

  1. Visa att man kan komma långt på resan mot det fossilfria livet genom sina egna val
  2. Få fler att inse att det krävs systemförändringar för att kunna ställa om helt och hållet. Det är idag svårt, för att inte säga omöjligt, att leva helt fossilfritt i ett samhälle som är beroende av fossila bränslen. När man inser det, tror jag också att det blir naturligt att lyfta frågan med sin bekantskapskrets, på sin arbetsplats och genom att engagera sig i en organisation eller politiskt. På så sätt skapar man ringar på vattnet och bildar opinion.

Jag har full respekt för att det inte är lätt att ställa om och bryta sina vanor. Men genom att väga in och säga att man delar målet om ett fossilfritt liv, gör man ett tydligt ställningstagande. Jag tror inte att det går att ändra allt på en gång, utan att de är en process som måste få ta tid.

En del personer och influencers demonstrerar eller skriver debattartiklar, för att sedan fortsätta sitt eget liv precis som vanligt. Jag får ärligt talat inte ihop hur man kan hävda att andra (företag/politiker) borde ändra sig, om man inte är beredd att försöka dra sitt strå till stacken? Jag tycker det är skenheligt att säga och tycka en sak, och sen agera precis tvärt om på det personliga planet. Till exempel genom att hävda att staten borde fixa detta åt oss, och sen glatt fortsätta posta bilder från sin egen flygsemester. Hur kan man påstå att man tar klimatfrågan på allvar och sen fortsätta precis som vanligt, när man VET OM vilka konsekvenser ens egna val får? Det är orimligt.

Om fler vägde in och satte som mål att någon gång leva fossilfritt tror jag att fler hade insett hur verklighetsfrånvänt det är att fortsätta flyga flera gånger om året, och påstå att man ”väger upp det” genom att äta vegetariskt eller handla secondhand. Om man väger in ser man svart på vitt att det inte håller. Tar man reda på sitt utgångsläge, kan man göra en plan för att förändra det steg för steg, och påbörja sin egen resa mot ett fossilfritt liv. Att genomföra förändringar gör inte bara att man ser resultat, utan gör även man motarbetar känslan av maktlöshet. Då agerar man, istället för att fortsätta sila mygg och svälja kameler.

För att lyckas hela vägen, så krävs det att hela samhället ställer om från fossiloberoende. Företag måste erbjuda schyssta, fossilfria produkter och tjänster, och konsumenter måste stötta de alternativen. Det kommer kräva reformer som gör det lätt att välja rätt. Det vill säga skatter, subventioner, lagar och regler stödjer de hållbara alternativen. Företag är inte onda som vissa tycks vilja tro, utan de agerar på en spelplan där reglerna, än så länge, gynnar dem som fortsätter som vanligt. De tre kugghjulen påverkar varandra och man kan inte förvänta sig att de andra kugghjulen kommer ändra riktning, om man själv inte är beredd att påverka det man kan som individ.

Samhällsförändringar skapas inte genom önsketänkande och fingerpekande, utan genom att man själv agerar. Vi kan inte fortsätta skylla på systemet, vi måste försöka förändra det, även på det personliga planet. Att som vissa påstår att ens egna individuella handling och val inte spelar någon roll, är att bortse från helheten. Allting hänger ihop, vare sig vi vill eller inte. Dessutom kan jag lova att det är väldigt tillfredsställande att lyckas sänka sin egen siffra. När man inte kommer ner längre själv, så får man helt enkelt engagera fler. Det är så verklig förändring skapas.

Vi har fått en fossilbil!

I somras fick vi en 18 år gammal bil av snäll, äldre släkting som inte hade användning för den längre. Supersnällt såklart, men inte det bästa om man vill bli fossilfri ?

Vi använder inte bilen till jobb/skola, men åker med ärenden som är bökiga att göra med kollektivtrafik eller med cykel (storhandling, ÅVC, större inköp, typ möbler) och har använt den på utflykter, semester och för besök till vänner och familj ??

Även om jag tänker på utsläppen (ca 3 kg CO2 per tankad liter) VARJE gång jag sätter mig den, så tycker jag det är det bekvämt att ha den! ? Speciellt sedan familjen utökades med en bebis som kräver triljoner prylar ??

Det blir så extremt tydligt att det krävs systemförändringar här. Det kan inte vara BÅDE billigare, bekvämare och smidigare att välja fel. För om inte ens jag, som tänker på klimatfrågan 24/7, orkar välja rätt, hur ska man då motivera andra att göra det? ??‍♀️

För att ta ett exempel: Det tar ca 2 timmar för oss att åka till min mans föräldrar kollektivt enkel väg, och kostar totalt 600 kr för oss för tur å retur ? Det tar ca 50 minuter med bilen enkel väg, vi slipper 2 byten och kostnaden kommer nog inte ens upp i hälften. Så gissa hur många gånger vi tagit bussen sen vi fick bilen? Just det, 0 gånger! Noll! ?

Mina tankar kring detta:

1. Det är ohållbart och jag försöker aktivit minska antalet bilresor, genom att skriva upp alla bilresor familjen gör…

2. Det går inte att att göra allt på en gång.

Vi har använt bilen under vår svemester till Båstad och Österlen i sommras. Miljövänligt? Nej! Men ett bättre alternativ jämfört med att flyga utomlands på semester som var standard för oss tidigare.

Jag tror det är en process att ställa om, och att man inte kan ändra allt samtidigt utan att bli knäpp på kuppen. Man får ta ett steg i taget på #resanmotettfossilfrittliv ??‍♀️

3. Jag tror vi kan klara oss bra på en lådcykel och på en bilpool de gånger det behövs. Det känns knäppt att äga något som står stilla 98% av tiden. Det gäller bara att sälja in den idéen till övriga i familjen och att bygga om hela vår bostadsrättsförenings cykelrum så den får plats…?

4. Jag tror elbilar kommer tagit över marknaden helt till 2030 och hade jag haft råd och möjligt att ladda hemma hade jag nog leasat en elbil direkt⚡?

5. Jag vill med detta inlägg visa transparens och att det inte är så lätt att leva fossilfritt i ett fossilberoende samhälle där bilen är norm, speciellt för barnfamiljer ??

Hur tänker du kring att åka bil? Klarar du dig utan? ? Vad tror du krävs för att få bort fossilåkandet? ?

Bilder från vår bilsemester i somras.

PS. Jag vet att jag inte kan äga en fossilbil 2030 när jag vill nå mitt mål – att bli fossilfri. Jag har inte tappat det, jag är fortfarande på väg mot slutdestination.

 

Jag kan flyga hur många varv som helst runt jorden, bara Polen skärper sig!

”OM BARA POLEN SLUTAR SLÄPPA UT SÅ MYCKET, KAN JAG FLYGA HUR MÅNGA VARV SOM HELST RUNT JORDEN OCH ÄTA KÖTT VARJE DAG ”

Det argumentet hörde jag förra veckan på en middag. Först blev jag förvånad över hur man kan använda ett så felaktigt argument. Har man missat allt vad som sagts de senaste året och helt missat vad Parisavtalet går ut på? Att det handlar om att alla länder måste ta sitt ansvar om vi ska ha en chans att lyckas, att de rika länderna ska gå först och att länder som är starkt beroende av kol och andra fossila industrier ska få ekonomisk hjälp att ställa om?

Jag inser nog inte hur påverkad jag blivit av att sen i höstas, till största delen av tiden omge mig av människor som tar klimatfrågan på allvar, är pålästa och därför inser allvaret. Att plugga miljöfrågor med ett gäng medvetna och kompetenta unga vuxna i åldern 20-30 motsvarar inte hur medelsvensken ser på de här frågorna. Skulle man se befolkningen som en normalfördelningskurva så befinner sig min klass med största sannolikhet i den yttre percentilen.

Normalfördelningskurva, bild från Wikipedia

Faktum är att en undersökning från 2018 visade att hela 11% av svenskarna är skeptiska till ,eller tror inte alls på att människor påverkar klimatet. Alltså mer än vad 10:e person som man möter på gatan! Därför borde man inte bli förvånad över att man stöter på folk som är mer eller mindre skeptiska.

Illustration från GP – Läs hela deras artikel HÄR

Varför är då det här argumentet så fel?

Att använda argumentet, att om andra länder bara sänker sina utsläpp så kan vi fortsätta som vanligt, är precis lika orimligt som att argumentera för att det är okej att fortsätta misshandla sin partner då och då, eftersom att grannen är ännu värre och misshandlar sin fru varje dag. Det duger inte att rättfärdiga sitt eget dåliga beteende med att någon annan är ännu värre. Det är samma debatteknik som används i sandlådan när barn mular varandra med sand och skriker ”Ameeeeen durråååå”. Ett felaktigt beteende kan aldrig rättfärdiga ett annat. Vi måste vara bättre än så.

Alla länder måste ta klimatansvar och ansvar för sina egna utsläppskurvor. Vi har inte tid att sitta och fortsätta peka finger och tjafsa om vem som ska börja. Man har gjort den sen den första klimatkonferensen för snart 30 år sedan, och hur har det gått sen dess? Utsläppen har ökat med 60% sen 1990! Det är livsfarligt att fortsätta använda det här argumentet. Vi måste sluta peka finger och börja agera med full kraft.

Men Sverige är ju så bra på klimatarbete?

Det är lätt att tro det, eftersom den bilden målas upp i media. Det stämmer att vi är betydligt bättre än många andra, och i förra veckan publicerades det en undersökning som visar att Sverige klimatrankas som bäst i världen!

Det ser ju väldigt bra ut på pappret, eller om man bara läser rubriken. Men det betyder inte att vi på långa vägar gör tillräckligt! Att vi är ”bäst” betyder egentligen bara att vi är minst dåliga, i en riktigt urusel skolklass. I samma undersökning, så var de tre första platserna tomma, eftersom att inget land har gjort tillräckligt för att hålla den globala uppvärmningen under 2 grader. Jag upprepar: Inget land gör tillräckligt för att begränsa uppvärmningen under 2 grader, inte ens Sverige. Utsläppen måste minska med 5-8 procent PER ÅR om vi ska lyckas nå vårt klimatmål och följa the Carbon Law. Räknar man med Sveriges konsumtion så minskar inte våra utsläpp alls. Vi måste helt enkelt sluta slå oss själva för bröstet, kavla upp armarna och börja jobba om vi ska ha en chans att lyckas uppnå Parisavtalets mål och hålla uppvärmningen under 2 grader. Vi får inte gå på tankevurpan att det vi gör räcker, bara för att vi är bland de bästa.

För att veta hur man själv ligger till och lära sig relatera till siffrorna så är min varma rekommendation att själv väga in. Då ser man vilka val som genererar höga respektive låga utsläpp. Det var först när jag insåg vad mina utsläpp kom ifrån som jag lyckades vända mina utsläpp med 19% på ett år.

Nästa gång jag möter det här argumentet ska jag inte drabbas av chock, utan ta ett djupt andetag och med snälla ögon förklara varför det är så fel.

Har du stött på liknande argument? Eller har du något bra svar på lager? Hör gärna av dig! 🙂

Reseledare sökes

Vill du..

  • Konkretisera ditt eget klimatengagemang och se resultat?
  • Gå före i omställningen till ett fossilfritt samhälle?
  • Göra vad du kan för att vi ska lyckas uppnå 2-gradersmålet?
  • Utveckla dina ledaregenskaper?

Ta då chansen och bli reseledare och guida din egen grupp på resan mot ett fossilfritt liv!

Igår så intervjuades ett gäng medresenärer i Mölndals-Posten och precis som det står i artikeln, så söker vi nu utmanare. Helt enkelt personer som också vill väga in och påbörja sin resa mot ett fossilfritt liv, och utmana oss som vägde in på 142.1 ton.

Med hjälp av Agnes Ozolins (som driver Lagningsbloggen) och Samuel Plumppu (bla. aktiv i Vi håller oss på jorden) så har jag satt ihop en enkel steg-för-steg guide för hur man gör för att komma igång. Det är busenkelt! ??‍♀️

Väg in tillsammans med kollegorna, kompisarna, släkten, träningskompisarna eller några facebook-vänner och gör det här med att minska sina koldioxidutsläpp till en rolig grej! Alla kan vara med, oavsett om väger in på 3 eller 33 ton. Huvudsaken är att man delar målet om att någon gång leva fossilfritt.

Är du intresserad? Maila till info@resanmotettfossilfrittliv.se så skickar jag guiden som innehåller all information du behöver.

Har du ingen att väga in tillsammans med? Du kan självklart göra det själv! Väg in och tagga #Resanmotettfossilfrittliv eller maila din bild till mig, så kan du också vara med på resan ?

Den här kommer bli så mycket roligare och få så mycket större effekt om vi gör det tillsammans! Dessutom så är det kul att gemensamt få fira att man lyckats sänka sina utsläpp under festliga former. Eftersom dagens samhälle inte uppmuntrar oss till att ta klimatansvar och sänka våra utsläpp, får vi själva skapa en plattform där man uppmuntras och belönas på vägen mot ett fossilfritt liv ????

Nu ser vi till att vända utsläppskurvorna en gång för alla! ??

Kan ni slå oss och våra 142,1 ton?

Tjänstledig i klimatets tjänst (Del 1)

I fredags så avslutade jag kursen Naturresurshållning vid Göteborgs universitet, och därmed är första terminen av mina miljöstudier klar. Hurra!

I fredags hade vi slutdebatter, och det diskuterades allt från Preems utbyggnad i Lysekil, de föråldrade kraven på vattenkraften i Sverige, sällsynta jordartsmetaller och Ojnareskogen. Vi blev indelade i smågrupper och fick var sitt ämne man skulle vara för eller emot. Mycket intressant. Ju mer man lär sig, desto mer komplext blir det… Det är verkligen inte svart och vitt när olika intressen och aspekter ställs mot varandra, även om man kanske trodde det till en början.

Under höstterminen 2018 så har jag läst följande kurser:

Under vårterminen 2019 kommer jag att läsa dessa kurser:

Jag läser Samhällsvetenskapligt miljövetarprogram på Handelshögskolan i Göteborg, men eftersom jag redan har en kandidatexamen i företagsekonomi, så kommer jag kunna tillgodoräkna mig några kurser och läser därför inte exakt samma kurser som programmet.

Jag är så glad att jag tog chansen och började börja plugga (igen), och lära mig mer om frågor som jag verkligen brinner för, och så in i bänken tacksam över att få bo i ett land med gemensamt finansierad utbildning. Detta hade inte varit möjligt annars! Under den här terminen har jag fördjupat mina kunskaper och lärt känna så många vettiga, smarta och trevliga personer.

Några av dem ser ni här:

Det är inte bara tjejer som pluggar miljöfrågor ?

Även om det mesta har varit bra med utbildningen och jag är nöjd med mitt val av program, har jag varit besviken över några saker. Bland annat att lärarna fortfarande använder sig av det föråldrande uttrycket ”I och U länder”, att vi inte lär oss mer kopplat till den senaste forskningen (blev hänvisade till artiklar från 2009, trots att det kommit uppdaterad forskning från samma forskare efter det…), om hur IPCC arbetar eller att det finns tre olika sätt att mäta ett lands koldioxidutsläpp på. Det kanske kommer i framtida kurser, men jag tycker ändå att det är basic kunskap som borde ingå i just en ”Miljövetenskaplig baskurs”.

Jag blev också besviken över att flera föreläsare under första terminen först berättade hur ruskigt dåligt det gick inom just deras forskningsområde (det kunde vara allt från geologi, miljökemi till biologi) för att sedan titta menade på oss studenter och säga ”Nu är det upp till er att lösa detta!”. Jag förstår att syftet säkert är att försöka vara lite rolig, peppande och utmanande men jag tycker är det är helt fel att säga så av flera anledningar:

  1. Det är inte 90-talisternas uppgift att ensamma lösa det som tidigare generationer ställt till med
  2. Genom att slänga sig med såna uttryck så skapar man en distans mellan generationer. Vi måste försöka angripa dessa problemen gemensamt om vi ska ha en chans och vi kan inte dela upp oss i ”vi” och ”ni”. Vi sitter alla i samma båt och alla måste hjälpa till.
  3. Dessa forskare var mitt uppe i sina karriärer (40-50 år) och då får man bara inte ha tankesättet att man ska lämna över problemet till ett gäng studenter! Vad hade de tänkt göra resten av deras arbetsliv kan man fråga sig?!

Sånt där kan göra mig riktigt upprörd, så för att lugna ner mig bjuder jag här på några bilder från min kanske absoluta favorit när det kommer till naturresurser – rent dricksvatten ?? Bilderna kommer från Delsjön som fungerar som råvattenmagasin till en halv miljon Göteborgare och används när vattnet i Göta Älv inte håller kvalitén. Hur coolt!? ?

Dessutom så är det ju otroligt mysigt uppe vid Delsjöarna och ett perfekt ställe för friluftsliv, bara några hållplatser från innerstan ?? Själv älskar jag när området förvandlats till ett vattenhål (pun intended) för alla Göteborgs glada swimrunners på sommaren ??‍♀️?‍♀️ Vi får bara hoppas att dom inte kissar allt för ofta i vattnet ??

Förövrigt så tänkte jag även berätta lite om hur det gått att kombinera heltidsstudier med att vara föräldraledig på 50%. Jag skulle ljuga om jag sa att det var lätt, men det går ändå bättre än väntat.

Så här funkar det: Jag är hemma 50% av tiden och sen trycker jag in heltidsstudierna på resten av tiden och går på så många föreläsningar jag hinner. (Vi är 2 föräldrar, så min man tar hand om vår son resterande 50%, om någon föräldrapolis där ute blev orolig…)

Det har såklart varit väldigt mycket att göra, och inte många lugna stunder, men det funkar. Jag har än så länge fått högsta betyg i alla kurser (även om mitt mål inte varit ett specifikt betyg, utan bara att lära mig så mycket som möjligt) och samtidigt kunna njuta av tiden hemma. Det ger en skön kontrast att gå från bebissim till en föreläsning om EU:s-kemikalielagstiftning ?Jag har haft tur och hamnat i riktigt bra grupper när det kommer till grupparbeten, så får bara hoppas att jag har samma tur även denna terminen.

Nu håller jag tummarna för att det fortsätter flyta på lika bra! Ett tag hade jag en svag tanke om att läsa dubbelt denna terminen, men den har jag släppt helt. Någon måtta får det vara. Dessutom kräver den lilla 9-månaders killen hemma allt mer uppmärksamhet och stimulans, och det ska den lilla guldklimpen självklart få! ❤

« Äldre inlägg Nyare inlägg »