Kategori: Tankar & funderingar (sida 1 av 2)

För oss

Jag gör det för han som ska växa upp i det här rummet. För han som kommer fylla 32 år 2050, samma år som planeten Jorden ska vara fossilfri. Han som ännu inte vet om att besluten som fattas under de år när han ska lära sig att gå, prata, springa och cykla, kommer vara avgörande för resten av hans liv.
?
Jag gör det här för dem som inte har möjligheten. Som saknar de demokratiska möjligheterna, de ekonomiska förutsättningarna eller både och.
?
Jag gör det för alla de som redan drabbats, och för de som står näst på tur. För alla de som bidragit minst, men som får ta de hårdaste smällarna. Som människorna i Bangladesh, som släpper ut 0,46 ton per person och år, men som redan fått in saltvatten i dricksvattnet på grund av havshöjningen.
?
Jag gör det för dem som medierna inte uppmärksammar, och för människorna som just nu balanserar på sina översvämmades hus tak och väntar på hjälp som aldrig kommer. Jag gör det för vildhästarna som dog i hettan vid det torkade vattenhålet i Australien, för haven och för regnskogen som huggs ner för att bli palmoljeplantag, trots att den förser oss med syre och är hem till så många.
?
Jag gör det för dem som ännu inte vågar bryta normerna. För de som är fast i det fossila tankesättet och konsumtionsstressen. Som inte hinner. Jag gör det här för dem som inte vet om att det finns någon kris, och för dem som tror att allt är under kontroll.
?
Jag gör det här för tjejerna i stallet som pärlar armband och säljer, för att ridskolan ska ha råd att köpa in mat till hästarna efter torkan i somras. Jag gör det här för bönderna som tvingades se skörden torka bort och nödslakta sina djur, i samma land där politiker föreslog subventioner på diesel som en del av lösningen.
?
Jag gör det här för dem som ännu inte fötts. För dem som är helt oskyldiga, men som riskerar att födas in i en värld där temperaturökningen passerat två grader och inte går att stoppa.
?
Jag gör det här för mig själv. För mitt framtida 80-åriga jag. Som också kommer behöva mat på bordet och ett samhälle som fortfarande kan ta hand om sina svagaste.

Jag gör det här för oss ?

Varför engagerar du dig i klimatfrågan?

PS. Följ Resan mot ett fossilfritt liv på Instagram och Facebook för att inte missa några uppdateringar. Finns flera bilder från klimatstrejken 15 mars där, bland annat 🙂

Tror du jorden är platt?

Antagligen inte. Det är lätt att vara hånfull mot de personer som envist fortsatte hävda att jorden var platt, trots att de var motbevisade. Men frågan är om vi är ett dugg bättre själva?

Idag kräver vår livsstil i världen 1,7 jordklot, trots att vi vet att vi bara har en (1) bebolig planet. Vårt ekologiska fotavtryck är GIGANTISKT. I Sverige förbrukar vi resurser som om vi har 4 jordklot idag (WWF), trots att vi vet att vi bara har en. Det är för att tala klarspråk, helt sjukt.

????

Läser man den senaste Konsumtionsrapporten från 2018 möts man av stigande siffror.

  • Hushållens konsumtion i utlandet ökade med 11,5 procent jämfört med 2016, och från 2007 har den ökat med 77 procent.
  • Totalt så ökade konsumtionen med 16,2 procent från 2010 till 2017.
  • Svenska folket köper MINDRE ofta på second-hand och reparationer av våra prylar har minskat mellan 2008 och 2017.
  • Engångsartiklar ökar och det konstateras att stiftade lagar inte implementeras och att politiker, konsumenter och företag inte tar ansvar.
  • Dessutom så underskattar vi hur mycket pengar vi lägger på transporter, möbler och kläder.

Att den utländska konsumtionen har ökat hänger givetvis ihop med att vårt konsumtionsutsläpp av CO2 inte har minskat i Sverige. (Naturvårdsverket)

Det fungerar inte att köpa nyproducerade grejer, bara för att vi vill ha (villhöver) en nyare modell eller för att matcha våra andra prylar, när vi lever på en planet med ändliga resurser. Det går inte ihop, hur gärna vi än vill. Vi har inte råd att gå på illusionen om att vi kan shoppa oss ur den här krisen.

Men kan man inte fortsätta shoppa ekologiskt eller återvunnet då?
Ett nytt plagg man villhöver, som delvis innehåller återvunna material är dessvärre inte heller hållbart. Den är förvisso bättre än vissa, ännu sämre (!) alternativ, men den kräver fortfarande begränsade naturresurser. Att de flesta shoppar för att man ”vill ha” och inte för att man behöver (inklusive mig själv) är bara ytterligare ett tecken på att de flesta inte förstår eller vill inse att vi befinner oss i en kris ???

Om vi ska lyckas leva fossilfritt inom planetens gränser, så kan vi inte fortsätta så här. Vi måste leva i verkligheten, i den verklighet där vi är nästan 8 miljarder människor på en liten planet, som mår allt sämre. För att det ska ske en förändring behövs ledarskap och styrmedel, för att sätta tron på människors moral kommer inte att räcka till. Att vi fortsätter shoppa som om vi hade ett lager med extra jordklot i bakfickan, att kasta fram när den första planeten tar slut, är bevis nog.

Min egen villhöver-konsumtion

Sedan jag läst på mer om textilindustrin har jag blivit allt mer äcklad av mina tidigare konsumtionsvaror när jag klickade hem mängder av kläder från nätet i tid och otid. Textilindustrin är den näst mest smutsiga industrin efter oljeindustrin. Men hur gör man för att ställa om från villhöver-shoppingen?

Jag har inget facit och inga revolutionerade lösningar du inte hört förut, men här är hur jag själv gör för att minska min konsumtion av prylar och kläder:

  1. Inventerar det jag har hemma regelbundet och tar hand om det jag redan äger. Så gott som alltid har jag, eller någon i min umgängeskrets, det plagg eller den pryl som behövs.
  2. Skriver en in- och utlista på prylar som kommer in och ut ur hemmet.
  3. Undviker affärer för att inte lockas av onödiga spontanköp och sagt upp alla mail-utskick.
  4. Läser på och hittar inspiration. Mitt tips är att läsa Konsumtionsrapporten och bloggar som skriver om minimalism, för att se alternativ till att bara handla mer och mer.
  5. Skriver listor (som alltid…) på vad jag vill ha och behöver. Fyller den med upplevelser först och sedan med saker som jag tycker mig behöva. Sen låter jag det gå tid emellan eventuella inköp. Ställer man saker emot varandra blir det inte så svårt, 4 nya t-shirts eller en startplats i något kul lopp? För mig blir valet lätt då.

Det funkar faktiskt förvånansvärt bra! Men det är inte lätt att bryta sig loss från shoppingsnurran. Samhället och våra normer belönar oss när vi köper saker. Det haglar komplimanger över en ”Åh, är den ny?” så fort man handlat något. Att det nu även går trender och ”säsonger” i vilka kuddar och inredning man ska ha hemma är absurt. Jag kör på med samma gardiner och kuddar året om. Jag menar, finns det någon som ligger på sin dödsbädd och önskar att man bytt gardiner oftare!? Skulle inte tro det.

Det jag vill komma fram till är att man bör reflektera innan man spontanshoppar saker. Det är så lätt att glömma bort att vi bara har en planet så fort det rycker i den där vill-ha-tarmen. Om man uppskattar det man har, och tänker igenom och längtar efter sina inköp, så är chansen större att man tar hand om sina prylar bättre och har dem längre. Att stötta de delnings- och cirkulära initiativ som finns är också bra, även om det kan vara svårt att ta sig den tiden i vår stressade värld, där tid tycks vara den största bristvaran för alla.

Vad finns det för lösningar?

Att vi är beroende om tillväxt i vårt samhälle idag är som en gylleneregel, som sträcker sig från höger till vänster på den politiska skalan. Det är nog naivt att tro att vi kan ställa om hela samhället från tillväxt som mål inom överskådlig tid, men att eftersträva en tillväxt som bygger på tjänster istället för prylar, vore inte vara för mycket begärt i en tid när klimatkrisen bankar på dörren.

För att lyckas med den omställningen krävs kraftig beskattning på allt det som har dålig inverkan på miljön och subventioner på det som skyndar på omställningen, så det blir lätt för människor att välja rätt. Det som förstör för miljön, och därmed också för allmänheten, måste ha en prislapp där efter. Det är inte rimligt att det går att boka flygbiljetter för några hundralappar, att klicka hem saker från andra sidan jorden för några kronor och att det går att köpa en ny t-shirt för en 50-lapp. Att det är så billigt betyder bara att det är någon annan som får stå för kostnaden.

Att få politiker att ställa om, utan att vara villig att börja själv är nog omöjligt, åtminstone när vi har så korta mandatperioder. Det krävs en gräsrotsrörelse som bubblar och efterfrågar förändring, för att få politikerna att våga följa efter. Det är därför jag skriver om detta, för att försöka lyfta frågan.

Jag drömmer mig bort om koldioxidskatten i Kanada och hoppas på att något likande införs i Sverige, samtidigt som jag läser att Rebecka Le Moines förslag på en likande skatt röstas ner i riksdagen. Vi lever inte ens längre i en slit-och-släng-ekonomi, vi lever i en köp-och-släng-värld, och det är framtida generationer som kommer få stå för den notan som vi springer ifrån nu.

Frågan är om någon politiker vågar gå på val på att införa styrmedel på den miljöskadliga handeln i EU-valet och i så fall, om den politikern eller partiet hade fått några röster i ett Europa där extremhögern som skyller de mesta på andra, drar fram? Vad tror ni är lösningen?

Själv tror jag på en koldioxidsbudget på nationell och individuell nivå som minskar successivt tills dess att den håller sig inom planetens gränser. Det hade även gett incitament till näringslivet att ta fram hållbarare alternativ, som håller sig inom budgeten för vad den enda planet vi har, klarar av.

Fokus på målet

Det är lätt att drabbas av en förlamande skräck när man tänker på klimatförändringarna och vad de kommer att innebära, och redan innebär för så många. Havshöjning, torka, bränder, intensivare orkaner, missväxt, och så vidare ?

Men det finns hopp! Det finns ju SÅ mycket att vinna på att ställa om, utöver att man får mindre av alla otrevligheter nämnda ovan. Själv brukar hitta inspiration hos elitidrottare ? Det är osannolikt att bli bäst i världen på något, men trots det så finns det människor som lyckas med den bedriften! ?

Inom idrottspsykologin så fokuserar man på den lilla chans man har att vinna, och ser till att låta den växa sig större ? Genom att sätta upp delmål, göra planer, träna stenhårt, skaffa ett team, utvärdera, träna smartare, peppa sig själv och inte ge upp, så höjer man hela tiden sina chanser att lyckas. Samma angreppssätt går att applicera även på klimatfrågan! ?

Nu är det visserligen inte en enda persons prestation som är i fokus, utan en hel samhällsomvandling, men chanserna att lyckas är detsamma, relativt minimala – Men det är fortfarande fullt möjligt! ?

Elitidrottare fokuserar inte på vad som kan gå fel och på vad man kan förlora om man misslyckas. De fokuserar på vinsten, visualiserar och ser till att omvandla den minimala chans man har till att bli verklighet och segrar ?

Så här kan man översätta omställningen till ett fossilfritt samhälle till vinster:

Fossilfria transporter – Frisk luft, schysstare städer och bättre hälsa och färre dödsfall kopplade till luftföroreningar ?

Mindre köp&släng-konsumtion – Mindre stress psykisk ohälsa och mer förnöjsamhet ?

Klimatsmarta boenden – Giftfria miljöer, energieffektivisering och en demokratisering av energiproduktionen ?

Mer närproducerad mat – En levande landsbygd och skydd vid kris och turbulens ?

Mindre flyg – Möjlighet att upptäcka allt det som finns nära som man aldrig hade sett annars ?

En friskare natur – Ökad biologisk mångfald och större möjligheter till rekreation (och överlevnad, vi är inte så kaxiga utan pollinatörer… ?)

Genom att fokusera på vinsterna med att ställa om från fossilberoendet blir det lättare att både hantera klimatfrågan och att få med sig fler! ? Jag menar, vem vill inte ta del av vinsterna ovan? ??‍♀️

Syntokning: Målgång. Det var varmt och jobbigt, med vi satte upp delmål och fokuserade på målet (inte på att benen brände och att svetten rann) och klarade det! ✌

Vad ska vi göra med skogen?

Skogen är en fantastisk! Den är hem till mängder av djur, den binder kol, ger oss syre, naturupplevelser, rekreation och biomassa som det går att göra mängder av fantastiska saker av.

Men vad ska vi använda skogen till?

Det var en av frågorna som diskuterades under ett seminarium och under en tentafråga i kursen Naturresurshållning som jag läste i höstas.

Sett till kolbalansen, så är det mycket smartare att göra mer långlivade produkter som CLT (korslimmat massivträ) och andra material så som tex. textiler, istället för att göra engångsartiklar eller att använda skogen till biobränslen.

Men vänta lite nu… Biobränslen framställs ju som vår räddning? Vissa politiker säger ju att det bara är att fylla upp flygpanstanken med biobränsle och så kan vi fortsätta som vanligt? Stämmer inte det?

Det finns forskning som visar sig att det ta över 20 år innan skogen bundit tillbaka kolet efter avverkning. Om vi då förbränner skogen (biobränsle), så släpps kolet ut i igen, men om man istället använder skogen till att tex. bygga hus eller göra andra mer långlivade material och produkter, så fortsätter kolet att vara bundet.

Som ni säkert vet vid de har laget så måste de globala utsläppen halveras till 2030. Det är 11 år dit. Vi har helt enkelt inte tid att elda upp skogen, eftersom det tar så lång tid innan man gör en kolvinst! Denna insikten kom ärligt talat lite som en chock för mig, eftersom det är så vedertaget i media att biobränsle är något riktigt bra. Men vi måste se till att använda de naturresurser vi har så smart som möjligt.

För den som vill veta mer har jag lagt upp en tentafråga jag hade om kolbalansen kopplat till avverkning och fördelar och nackdelar nedan, med referenser till vidare läsning.

Det finns minst sagt mycket kvar att lära! Just nu tror jag på att en elektrifiering som ersättare till förbränningsmotorer är mycket smartare än att tanka bilen/bussen/planet med skogen, trots alla problem och risker som finns kopplade till batterierna, och att skogen ska användas till andra typer av produkter än bränsle. Vad tror du på?

Dessutom kommer det inte vara möjligt för skogsägare att ställa om skogsbruket om det inte finns en efterfrågan efter långlivade produkter, men det är en annan fråga… ?


Tentafrågan. Fick 4 av 4 poäng på svaret, som rättades av en forskare i biologi.

Fråga:

Redogör för kolbalansen (in- och utflöde samt lagring) över tid för dels en skog som brukas genom regelbunden kalavverkning, dels en skog som inte brukas. Redovisa grafiskt med x-axeln som tidsskala.

Redovisa också kortfattat i punktform argument för och emot de två alternativen åtgärderna för att minska klimateffekterna: 1) låta skogen stå 2) hugga ned träden och använda som bränsle.

Svar:

I graferna ovan visas kolbindningen för skog som inte avverkas och för skog som avverkas regelbundet med kalavverkning som metod. Skogen växer exponentiellt efter plantering (jag ber om ursäkt för mina något skakiga linjer i grafen, ritverktyget var inte helt lätt att använda) och då ökar kollagringen i båda fallen. Skogen som inte avverkas uppnår en platå av kolbindning/kollagring, när skogen är fullväxt.

Skogen som avverkas regelbundet avverkas något innan att skogen är fullväxt. Direkt efter att skogen har avverkats med kalavverkning binder skogen ingen kol, utan den släpper istället ut växthusgaser, vilket illustreras av den röda färgen och sträcken under X-linjen i den högra grafen.

Den första tiden direkt efter avverkningen (man brukar tala om de första 15-20 åren, beror något på tillväxt och skogstyp) bidrar alltså skogen med ökade kolutsläpp istället för kollagring! När skog sedan återplanteras så ökar kolbindningen exponentiellt i takt med att skogen växer sig större. Sedan avverkas skogen igen (oftast efter ca 70 år i Sverige) och processen återupprepas.

1) Fördelar/nackdelar med att låta skogen stå

+ Binder kol

+ Bra för biologisk mångfald och rekreation och andra värden.

–  Skogen kan inte användas för att ersätta fossila bränslen

– Skogen kan inte heller användas för att genom långlivade och förnybara produkter minska utsläppen, (tex. genom CLT ersätta cement i byggbranchen) om den står kvar

2) Fördelar/nackdelar med att avverka träden för att använda som bränsle

+ Är en förnybar energikälla

+ Man kan använda hela trädet

– Per energienhet så är inte bioenergi det effektivaste bränslet, det är bättre att använda GROT:en (grenar, rötter och toppar) till mer långlivade produkter som dessutom binder kolet längre tid. Viss forskning har visat att utsläppen till och med är lägre per energienhet för fossila bränslen, jämfört med biobränsle, så klimatnyttan med att bränna bioenergi är tveksamt, även om bioenergi tillskillnad från kol är en förnybar källa.

– Sett till tidsaspekten för klimatet är det tveksamt om mer skog bör avverkas de närmsta åren med syfte att tillverka biobränslen, eftersom att avverkad skog/mark leder till ökade utsläpp av kol och andra växthusgaser de första åren (bla. metan). Om vi ska klara att nå 1,5-graders målet måste vi enligt IPCC:s senaste rapport sänka utsläppskurvorna innan år 2020. Att då avverka skog, vilket leder till ökade växthusgasutsläpp, är då tveksamt, eftersom det dröjer flera årtionden innan skogen binder kol netto och vi har så kort om tid på oss.

Referenser:

  • Birdsey, et al. ”Climate, economic, and environmental impacts of producing wood for bioenergy”, Environ. Res. Lett. 2018 050201
  • Josep G. Canadell, E. Detlef Schulze, ”Global potential of biospheric carbon management for climate mitigation”, NATURE COMMUNICATIONS | DOI: 10.1038/ncomms6282

Syntolkning: Jag och mina 159 centimeter som knappt syns framför en stor gran på julafton 2015.

 

30 år från nu

För 38 år sedan producerades t-shirten jag har på mig. Om lite drygt 30 år måste hela världen ligga på nollutsläpp. Det är en spännande, skrämmande och samtidigt fantastisk tid vi lever i ??

Till 2030 (om 11 år!) måste de globala utsläppen halverats om vi ska klara begränsa uppvärmningen under 2 grader, och undvika en kollaps.

De rika länderna måste ha kommit betydligt längre tills dess. I varje land och i varje bekantskapskrets måste några gå först och visa vägen. Det är därför jag startat #resanmotettfossilfrittliv och satt som mål att leva fossilfritt 2030. För att försöka normalisera frågan och göra den till något som det går att relatera till.

Ju längre vi väntar på att ställa om till en fossilfri och cirkulär ekonomi, desto hårdare och svårare blir omställningen. Sen 1990 har utsläppen ökat med 60% ? Jag kan inte låta bli att tänka på hur världen skulle sett ut om man agerat direkt när de första rapporterna kom. I 30 år har man pratat och pratat och testat nästan allt, förutom att sänka utsläppen ??

Den här t-shirten köptes på Rolling Stones konsert på Ullevi 1982 av min pappa ?? Tänk om alla de där tusentals människorna på konserten, hade lagt de kommande 30 följande åren på att ställa om och bygga ett hållbart samhälle till kommande generationer, istället för att fortsätta i gamla hjulspår? ? Då kanske jag hade kunnat göra något annat med min tid nu… ? Men det är ingen idé att älta de förflutna. Det enda vi kan göra är allt vi kan, när vi inser hur extremt bråttom det är.

Alla ni som bryr er och hör av er och berättar att ni avbokade flyget till Sthlm och tog tåget istället, ni som berättar att ni tog snacket med era kollegor och vänner fast det var jobbigt – Det är ni som får mig att orka fortsätta. Tack!! Ni är bäst. 

Och se för tusan till att boka in 15 mars i kalendern! Då blir det global klimatstrejk och jag hopps att vi ses ??

1975 vägrade 90% av Islands kvinnor att gå till jobbet och nu lever de i världens mest jämställda land. Det är bara ett bevis av många, på att det faktiskt går att förändra strukturer. Det är inte lätt, men det är fullt möjligt om vi vill!

Så länge vi fortsätter så lever hoppet ?

Är miljörörelsen religiös?

”Nu när jag vet bättre”, ”när jag levde som en förnekare”, ”de som bär skulden”, ”vår tid på jorden” och så de där tjatet om den där abstrakta katastrofen som tycks vänta precis runt hörnet. Retoriken som många miljöengagerade använder sig av, låter ofta precis som om den kom från en religiös sekt.

Som ateist känns det ibland motstridigt att använda sig av de där stora orden. Jag bojkottar dop, vrider på mig av obehag om jag besöker kyrkan och prästen säger ”som gud skapade mannen och kvinnan” och fick en smärre chock när jag insåg att jag var medlem i kyrkan, utan att aktivt valt det själv. Att då anamma de här uttrycken med en religiös touch, tar ärligt talat emot. Någon annan som tycker att miljörörelsen låter religiös i sin retorik är youtubern Henrik Jönsson, vilket han tog upp i sin senaste video. Henrik Jönsson efterfrågar konstruktiv kritik, så jag tänkte ge honom lite av den varan.

Henrik Jönsson har rätt i att mycket av den retoriken som används idag när miljön diskuteras påminner om religiösa slagord: ”När jag lärt mig se, mitt nya liv, göra det rätta”, och så vidare. Orden låter verkligen extrema och överdrivna om man inte inser vidden av krisen vi befinner oss i. Klyftan mellan att inse vidden av krisen och att inte göra det, är så enormt stor att hela ens världsbild måste ändras. Man går från att tro att man är i princip trygg till att inse att vi står inför en kris som hotar oss till livet och hela världen som vi känner den. Det är klart att retoriken krockar, när man tolkar forskarnas framtidsprognoser och dagens situation, så exceptionellt olika.

Läget är akut. FN:s klimatpanel är enig om att insatserna måste tredubblas till 2030 om vi ska ha en chans att klara 2 graders-målet. Just nu går vi mot en uppvärmning på 3 grader eller mer, vilket gör det svårt för mänskligt liv att fortsätta på jorden. Det är nästan ofattbart och tar för de flesta tid att verkligen ta in. Eftersom varken politiker eller media säger i klartext hur allvarligt läget är, eller agerar där efter, så låter de personer som återberättar vad forskningen säger, som extremister.

Klimatet behandlas fortfarande som ett särintresse och har inte en given plats på dagordningen i styrelserummen, i det politiska samtalet eller i nyheterna, så som finanspolitik, vård och arbetsmarknad har. Det är tragiskt, men sant. Att det just nu pratas mer om klimatet, beror på det ”uppskruvade tonläget” som Jönsson fördömer i sin video. Utsläppen har ökat med 60% sen 1990. Det går inte att fortsätta vara tyst bara för att det är bekvämare.

Jönsson tar även upp två mycket märkliga exempel, som han tycker är typexempel på när miljörörelsen skrek ”Vargen kommer!” utan att något hände. Det verkar som om Henrik Jönsson är dålig påläst på ämnet. Båda dessa exempel hade fått ännu värre konsekvenser om inte massiva insatser sattes in, baserade på forskning

Exemplet med hålet i ozonskiktet: Hålet i ozonskiktet finns kvar, men har idag slutat växa. Varför? Det var inte för att miljörörelsen ropade varg, utan för att det infördes konkreta åtgärder. Det vill i det här fallet säga politik och förbud, grundat på forskning. Montrealavtalet som skrevs under 1987 förbjöd det ozonförstörande freoner, och det gav resultat. På senare tid har man misstänkt att Kina återigen börjat tillverka freoner, och det har gjort att återhämtningen stannat av. Ni kan läsa mer om det HÄR och HÄR.

Exemplet med surt regn: Andra gången som klimatrörelsen ropade varg, enligt Jönsson, var när sjöarna höll på att försuras. Även om problemet med försurning kvarstår, så har det blivit mycket bättre. Varför? Jo, återigen: Lagstiftning och åtgärder.

Så här skriver naturvårdsverket i sin senaste version av Luftguiden – En handbok om miljökvalitetsnormer för utomhusluft.

”Den huvudsakliga källan till svaveldioxid är förbränning av kol och olja. Utsläppen har minskat kraftigt i Sverige genom svavelskatt, regler om högsta svavelinnehåll i bränslen och på senare tid genom inrättandet av svavelkontrollområden (SECA), dvs. områden i Östersjön och Nordsjön med krav på lägre svavelhalt i fartygsbränsle.”

Katalysatorer minskar utsläpp av kolväten, kväveoxid och koloxid och blev obligatoriskt i nytillverkade bilar i Sverige 1989.  Runt om i världen tog man detta på stort allvar och införde bland annat åtgärder runt om i Europa och i Nordamerika. Detta hände återigen, tack vare politiska beslut! Som infördes efter att människor sagt som det var, även om många tyckte det var obekvämt att höra sanningen.

Jönsson tar också upp en sak som jag tycker att han har rätt i (efter att han först raljerat en stund över vegetarianer och personer som tar klimatansvar och slutat flyga, men det väljer jag att inte gå in mer på). Nämligen att miljörörelsen använder sig mer av skrämselpropaganda, än att prata om vad man vill ha istället. På denna punkt tycker jag att dagens miljörörelse delvis har misslyckats. Vi har allt att vinna på att vända om från den livsfarliga väg vi är inne på, och det borde lyftas mer. Det borde helt enkelt vara mer fokus på vad vi vinner på att ställa om, än på vad vi förlorar om vi fortsätter som vanligt. Att det kommer bli annorlunda i framtiden är nog alla med på, och det borde utnyttjas.

Till och med klimatförnekarna borde nämligen vara med på linjen att man bör sluta elda fossila bränslen. För även om man inte tror på att den globala uppvärmningen beror på att halterna av koldioxid i atmosfären ser ut som hockeyklubba (orsakade av att vi bränner fossilbränslen) så lär man inse att det är ohållbart att vara beroende av en ändlig resurs. Det går inte att bygga ett hållbart samhälle som är beroende av att vi eldar gamla dinosaurier! Det säger sig självt och det perspektivet borde lyftas fram mer.

Jönsson avslutar med att säga att man borde satsa mer på teknik och att göra förnyelsebara energikällor billigare. Det märkliga är ju att det är exakt det som de personer han hånar vill. Det är besynnerligt att det budskapet inte nått fram till Jönsson. Vi behöver ställa om hela samhället och implementera den teknik som redan finns. Införs lagkrav så går omställningen fort, precis som den gjorde när freoner förbjöds och det blev lagkrav på katalysatorer. När regleringar finns på plats, så frigörs den enorma innovationskraft som finns i näringslivet. Det är på den omställningen som fokus måste ligga på, inte på att håna de som bryr sig om vår tids ödesfråga. Jönssons angreppssätt skapar bara ännu mer polarisering i samhället, vilket är det sista som behövs.

Och på tal om tro, så är Henrik Jönsson naiv som tror att en satsning på forskning kommer lösa klimatfrågan, minst lika trosbejakande som den gröna rörelse han själv fördömer. Det kommer inte kunna forskas fram någon enkelt och bekväm lösning som kommer fixa alla våra problem. Även om det skulle lyckats, så har vi inte tid att vänta 10 eller 20 år på någon mirakelkur. Utsläppen måste minska med flera procent varje år, vilket står i FN:s 1.5 rapport, som Jönsson själv hänvisar till i sina källor.

Det hoppfulla är att vi redan har många av lösningarna idag! Solenergi, vindkraft, kärnkraft och elektrifiering är här för att stanna. Det behövs inte mer forskning och fingerpekande för att vi ska börja agera. Det behövs implementering och utveckling av den teknik som vi redan har. Dessutom kommer det behövas CCS och minusutsläpp för att klara att nå Parisavtalet. Det kommer kräva lagkrav, utfasning och förbud mot det som är skadligt (fossila bränslen), och det kommer kräva mod och stora satsningar. Om Jönsson inser det och driver den linjen, istället för att fortsätta raljera, så lovar jag att miljörörelsen tar emot honom med öppna armar! Han, och alla andra behövs om vi ska klara detta.

Varför lägga så mycket ansvar på individen?

Ibland får jag höra att det läggs för mycket energi på individens omställning. Att det är dumt att lägga för mycket fokus på sina egna insatser eller att överhuvudtaget mäta sina egna utsläpp, eftersom att de är försumbara på det stora hela. Som ni kanske förstått så delar jag inte den åsikten, och nu tänkte jag förklara varför.

Jag har gjort en förenklad skiss på hur jag ser på samhällets uppbyggnad idag. Jag ser det som tre kugghjul bestående av individer, staten och näringsliv. Alla dessa tre kugghjul påverkar varandra på olika sätt.

Staten påverkar näringslivet och individer/medborgare genom lagar, regler, skatter, upphandlingar och den offentliga sektorns utbud.

Näringslivet påverkar staten genom produkter, tjänster, skatt och lobbyarbete. Näringslivet påverkar individer/medborgare genom sitt utbud av produkter, tjänster, reklam och löner.

Individer/medborgare påverkar staten genom valresultat, skatteintäkter och arbetskraft och individer kan påverka näringslivet genom efterfrågan, påtryckningar och arbetskraft.

Staten sätter spelreglerna och individerna och näringslivet i sin tur agerar på spelplanen. Genom att politikerna ändrar spelreglerna, har de också möjlighet att ändra hur spelet utvecklar sig. Företagen å sin sida, är beroende av spelplanens upplägg och beroende på hur den ser ut, så kommer de erbjuda olika produkter och tjänster. Här kommer även medborgare in igen. Företagens utbud av produkter och tjänster styrs av näringslivets och konsumenters efterfrågan. Genom att konsumera, röstar eller väljer, man indirekt vad man vill stötta.

Alla dessa tre kugghjul påverkar varandra och utgör tillsammans samhället, som i sin tur påverkas av omvärlden. Det vill säga andra länders ekonomi, utbud och efterfrågan och nationellt samarbete och avtal. Eftersom detta är en förenklad bild har jag inte med det, även om omvärlden givetvis är en viktig faktor, som påverkar alla tre kugghjul i en globaliserad värld, på ont och på gott.

Vad har man då för möjlighet att påverka som individ?

Som individ kan man påverka genom att:

  • Rösta på de politiker man tror mest på var 4:e eller 5:e år, beroende på val och förutsatt att man har rösträtt
  • Påverka företag, både genom vad man köper och genom recensioner och kampanjer
  • Påverka det företag eller organisation man arbetar hos
  • Engagera sig politiskt och/eller i en organisation
  • Påverka sina egna utsläpp och personer i sin omgivning

Forskarna är eniga om att utsläppen måste halveras till 2030 om vi ska lyckas begränsa uppvärmningen till under 2 grader och hamna nära 1,5 grader. Det är bråttom! Men det är fortfarande möjligt. I min värld så bör man försöka påverka genom alla punkterna ovan, om man tar klimatfrågan på allvar. De olika alternativen utesluter inte varandra. Samtidigt måste man också ha respekt för att alla alternativ inte passar alla och att alla inte har samma möjlighet att påverka under alla skeden i livet. Det beror på kunskap, egenskaper, livssituation och vilken position man har. Men att påstå att staten eller företagen kommer lösa detta utan att individer är med och påverkar på det personliga planet, det tror jag helt enkelt inte på. Jag säger inte att vi inte behöver påverka företag och ha en systemförändring. Jag tror att vi måste göra både och.

Därför är det självklart för mig att försöka påverka mina egna utsläpp. Som person är jag väldigt resultatinriktad. Jag älskar att mäta, sätta upp mål och se resultat av det jag gör. Jag kan stå och skrika hur mycket som helst i en demonstration, men det är inget som jag ser något direkt resultat av. Mina egna val och handlingar kan jag däremot påverka här och nu, och för mig är det därför både viktigt och givande att göra det.

Min förhoppning är att genom att få fler att väga in och haka på resan mot ett fossilfritt liv:

  1. Visa att man kan komma långt på resan mot det fossilfria livet genom sina egna val
  2. Få fler att inse att det krävs systemförändringar för att kunna ställa om helt och hållet. Det är idag svårt, för att inte säga omöjligt, att leva helt fossilfritt i ett samhälle som är beroende av fossila bränslen. När man inser det, tror jag också att det blir naturligt att lyfta frågan med sin bekantskapskrets, på sin arbetsplats och genom att engagera sig i en organisation eller politiskt. På så sätt skapar man ringar på vattnet och bildar opinion.

Jag har full respekt för att det inte är lätt att ställa om och bryta sina vanor. Men genom att väga in och säga att man delar målet om ett fossilfritt liv, gör man ett tydligt ställningstagande. Jag tror inte att det går att ändra allt på en gång, utan att de är en process som måste få ta tid.

En del personer och influencers demonstrerar eller skriver debattartiklar, för att sedan fortsätta sitt eget liv precis som vanligt. Jag får ärligt talat inte ihop hur man kan hävda att andra (företag/politiker) borde ändra sig, om man inte är beredd att försöka dra sitt strå till stacken? Jag tycker det är skenheligt att säga och tycka en sak, och sen agera precis tvärt om på det personliga planet. Till exempel genom att hävda att staten borde fixa detta åt oss, och sen glatt fortsätta posta bilder från sin egen flygsemester. Hur kan man påstå att man tar klimatfrågan på allvar och sen fortsätta precis som vanligt, när man VET OM vilka konsekvenser ens egna val får? Det är orimligt.

Om fler vägde in och satte som mål att någon gång leva fossilfritt tror jag att fler hade insett hur verklighetsfrånvänt det är att fortsätta flyga flera gånger om året, och påstå att man ”väger upp det” genom att äta vegetariskt eller handla secondhand. Om man väger in ser man svart på vitt att det inte håller. Tar man reda på sitt utgångsläge, kan man göra en plan för att förändra det steg för steg, och påbörja sin egen resa mot ett fossilfritt liv. Att genomföra förändringar gör inte bara att man ser resultat, utan gör även man motarbetar känslan av maktlöshet. Då agerar man, istället för att fortsätta sila mygg och svälja kameler.

För att lyckas hela vägen, så krävs det att hela samhället ställer om från fossiloberoende. Företag måste erbjuda schyssta, fossilfria produkter och tjänster, och konsumenter måste stötta de alternativen. Det kommer kräva reformer som gör det lätt att välja rätt. Det vill säga skatter, subventioner, lagar och regler stödjer de hållbara alternativen. Företag är inte onda som vissa tycks vilja tro, utan de agerar på en spelplan där reglerna, än så länge, gynnar dem som fortsätter som vanligt. De tre kugghjulen påverkar varandra och man kan inte förvänta sig att de andra kugghjulen kommer ändra riktning, om man själv inte är beredd att påverka det man kan som individ.

Samhällsförändringar skapas inte genom önsketänkande och fingerpekande, utan genom att man själv agerar. Vi kan inte fortsätta skylla på systemet, vi måste försöka förändra det, även på det personliga planet. Att som vissa påstår att ens egna individuella handling och val inte spelar någon roll, är att bortse från helheten. Allting hänger ihop, vare sig vi vill eller inte. Dessutom kan jag lova att det är väldigt tillfredsställande att lyckas sänka sin egen siffra. När man inte kommer ner längre själv, så får man helt enkelt engagera fler. Det är så verklig förändring skapas.

Att lära sig uppskatta det som finns precis utanför dörren

Tidigare var jag inställd på att jag behövde resa iväg för att få riktigt fina naturupplevelser, men så behöver det inte alls vara.  Vi har förmånen att ha vacker natur nästan överallt i Sverige och en förträfflig allmänhetsrätt. Det är bara att sätta på sig skorna och ge sig ut och njuta!

Idag var jag ute med en lokal löpgrupp i skogen bakom huset där vi bor. Ida Enstedt, som leder gruppen, visade oss hennes favoritstigar och vi sprang tills endorfinerna sprutade ur öronen på oss. Gratis, kul och miljövänligt på en och samma gång ????‍♀️ Eldsjälarna som drar ihop såna här saker varje vecka är verkligen värda sin vikt i guld. Förutom att man får se nya platser i närheten av där man bor, så lär man känna personer som bor i närområdet som aldrig träffat tidigare. Så bra! Dessutom så har god kontakt med det lokala samhället visat sig rädda liv vid händelser av extremväder.  (Vetenskapsradion)

För två veckor sedan när jag var ute i samma skog, sprang jag på en annan expert när det kommer till att njuta och ta till vara på det som finns nära, nämligen Hanna Olvenmark som driver Portionen under tian. Hanna och ett gäng andra tjejer hade dukat upp en så kallad utefrulle. Lika enkelt som genialiskt! ?? Några av mina bästa minnen från somrarna när jag var liten, var just när min mormor drog med sig mig och mina kusiner till sjön och vi käkade utefrulle på bryggan. Så himla mysigt ?  Det behöver inte vara svårare än så för att skapa minnen som räcker för en hel livstid.

Jag vet att det låter som en klyscha, men äventyren finns verkligen bara runt hörnet. Man kan springa, ha utefika, nattvandra, fixa skattjakt, fota, tälta, vinterbada, spana på djur eller bara ta en promenad och titta på utsikten från toppen. Bara fantasin sätter gränserna.

Det gäller bara att lära sig att se och uppskatta det som finns precis utanför dörren!

Bild från den första skogspromenaden efter min förlossning i våras. Jag svävade på moln över att äntligen få vara utomhus igen och tyckte allting såg magiskt ut. Nu när jag ser den här bilden igen så förstår jag varför. Det ÄR ju banne mig magiskt där ute!

 ?????????

Mitt livs viktigaste tal

Detta tal höll jag under den första invägningsträffen i Mölndal. Även om det är läskigt att hålla tal, så är det så viktigt att vi vågar prata om klimatet och den situation vi befinner oss i. Vi måste våga ta detta till oss, och prata om klimatkrisen. Om och om igen, tills alla förstår vilken farlig väg vi är inne på och vänder om. Det blir såklart annorlunda när man säger något, jämfört med när man skriver något, men det här är ungefär vad jag sa.


Hej, vad kul att så många har kommit hit idag!

Jag heter Sally Mattsson, och jag har som mål att leva fossilfritt till år 2030. Jag vägde in mina utsläpp för 2017 på klimatkontot.se och fick då 7,3 ton och till 2018 hade jag lyckats sänka det med 19% till 5.9. *Håll upp invägningslapparna* Det är en bit kvar till noll, men jag är på väg!

Varför har jag då som mål att leva fossilfritt kan man fråga sig? Jo, för att det är det som krävs för att vi ska lyckas begränsa jordens uppvärmning till 1,5 grader. Genom Parisavtalet 2015 så enades världens länder om att begränsa uppvärmningen av jordens medeltemperatur till under 2 grader och komma så nära 1,5 grad som möjligt. För att klara det så krävs det att hela världen är nere på noll till 2050, och dessutom så måste vi fånga upp koldioxid i atmosfären för att nå minusutsläpp.

Utsläppskurvorna måste vändas senast 2020 och sen fortsätta minska i snabb takt. Det gäller den globala utsläppskurvan, det gäller Europas utsläppskruva, det gäller Sveriges utsläppskruva och det gäller din och min utsläppskurva. För att lyckas så måste den rika världen gå först och visa att det är möjligt. Alla kommer inte att nå noll exakt samtidigt, utan några måste gå först och visa vägen. Jag vill göra allt vad jag kan för att vi ska lyckas och det därför har jag satt som mål att leva fossilfritt 2030.

Varför är det då så viktigt att begränsa jordens uppvärmning? Jo, för att världen, så som vi känner till den, är beroende av ett stabilt klimat. Sen vi började odla för ca 10 000 år sedan har jordens medeltemperatur legat stabil och inte diffat mer än 1 grad upp och ner. Odlingen är mänsklighetens största uppfinning, för det är odlingen som gjort det möjligt att vi idag kan ha all denna all fantastisk teknik och infrastruktur runt omkring oss. Vårt moderna samhälle hade inte kunnat finnas om vi var tvingade att lägga all vår vakna tid på att få tag i mat. Förutom att det blir svår att odla så leder uppvärmning till en rad andra otrevliga saker så som; havshöjning, koralldöd och extremväder, som redan idag skördar liv.

Om vi når 2 graders uppvärmning så riskerar vi att passera en tipping point, då vi inte längre kan påverka medeltemperaturen. Jorden har hittills absorberat mycket av de utsläpp vi gjort, i haven och i skogarna. Men vi riskerar att gå över en tröskel där planeten istället för att absorbera utsläppen, förstärker uppvärmningen. Om den sibiriska permafrosten tinar och frigör mängder av växthusgaser, kan marken istället för att bli en kolsänka släppa ut oerhörda mängder av växthusgaser. Om isarna vid poolerna smälter och den mörka ytan under som absorberar värme blir synlig, blir jorden ännu varmare, när isarnas reflekterande vita yta försvinner.

Jag är, tro det eller ej, ganska lat av mig, och jag vill inte lägga min tid på att leta efter mat och kämpa för min egen överlevnad. Jag vill göra roliga saker och därför vill jag verkligen, verkligen att vi lyckas begränsa uppvärmningen till 1,5-grader.

Hur går det med det här målet då? Jo, för att sammanfatta det kan man säga att det går käpprätt åt helvete. 2018 så ökade utsläppen med 2%. Just nu går vi mot en uppvärmning på 3 eller 4 grader till år 2100, vilket kommer göra det svårt för människor att fortsätta leva på jorden. Det här är inga siffror jag hittar på, utan det är FN:s klimatpanel med 1000-tals världsledande forskare som säger det här. IPCC kom ut med en rapport i oktober 2018 och den var glasklar, det är extremt bråttom och åtgärderna måste tredubblas om vi ska lyckas nå målet.

Det här är såklart skitläskigt att ta in. Men det är fortfarande möjligt att lyckas. Vi har som ett fönster av tid på oss, men det håller på att stängas. De kommande 10 åren kommer att vara helt avgörande för mänsklighetens framtid. Vi måste ställa om nu om vi ska ha en chans att klara av att begränsa uppvärmningen till 1,5-grader.

Men varför går det så dåligt när världens länder nu har ”bestämt” sig? Jag vägrar tro att människor är dumma med flit, men om man funderar lite så är det faktiskt inte konstigt att det inte går bättre. Vi står inför en klimatkris av oerhörda proportioner, så förödande att de överhuvudtaget är svåra att ta in. Men vad är det då tidningarna och våra politiska ledare pratar om? Man hade ju kunnat tänka att det inte skulle prata om något annat än klimatet, om läget nu var så allvarligt. Men det räcker ju att slå upp vilken dagstidning som helst. Är det klimatet det skrivs om på första sidorna? Nej det är artiklar som, ”Det här tjänar du på nya budgeten”, ”Anna Book gick ner 15 kg” och scrollar man i sociala medier så översköljs man av bilder på tropiska stränder, hetaste brunchen i New york och likesen haglar över influencers som står och posar i senaste modet med ett sånt här sprätt ben *demonestrera sprättben*.

Dessutom så pumpas det ut budskap om att vi behöver nya kök, en ny resa, nya kläder och den senaste mobilen. Både julhandeln och Black Friday slog rekord förra året och människor shoppar som aldrig förr. Så det är egentligen inte så konstigt att det inte går bättre. Den stora massan går åt samma håll som alla andra, och just nu går de flesta, inklusive våra politiska ledare, mot business as usual, vilket kommer få förödande konsekvenser.

Det funkar inte att hela klimatdebatten är förpassad till DN:s kultursidor, för vem läser ens kultursidorna? Jag vet att min pappa inte gör det i alla fall. Det är därför det är så viktigt att vi pratar om detta. Om och om igen, tills folk verkligen förstår allvaret och vänder om från den farliga väg vi är inne på.

Men, vad spelar det för roll vad lilla gör? Ens egna handling kan kännas så futtig. Men sanningen är att varje samhällsförändring alltid har startat med en liten grupp människor, oavsett om det gäller medborgarrättsrörelsen eller kvinnors rättigheter, så har det alltid börjat med en liten grupp människor som bestämt sig. Varje person som agerar och pratar om detta, skapar ringar på vattnet. Vi är idag en del av något större. I Sverige samlades den 30 november skolungdomar utanför 114 kommuner, och på hundratals andra platser runt om i världen, för att protestera mot att för lite händer och stötta Greta Thunbergs skolstrejk för klimatet. Stora bjässar till företag som Maersk och IKEA har bestämt sig för att ställa om. Bollen är i rörelse. Att få vara en del av denna rörelse och bidra med vad jag kan, är en av mina drivkrafter till att ställa om.

En annan av mina drivkrafter är att kunna se min son i ögonen och säga att jag gjorde allt som stod i min makt, medan tiden fortfarande fanns. Idag vet vi om som vad som håller på att hända om vi fortsätter som vanligt. Det är inte längre försvarbart att vi fortsätter att såga av den gren som vi alla sitter på. Enligt min mening är det själva definitionen av korkad, att veta om och vilja något, men att sen agera precis tvärt om. Idag vet vi vad som behövs göras och det är hög tid att vi själva börjar agera, istället för att prata om vem det är som ska börja. Tiden är inne. Det är dags att vi en gång för alla, gör oss fria från fossilberoendet.

Allt det här kan ju låta ganska tungt och deppigt, så för att göra det här med att bli fossilfri lite roligare så startade jag Resan mot ett fossilfritt liv. Det är en hemsida och finns på Facebook och Instagram där jag delar med mig om min resa om att bli fossilfri med förhoppningen om att inspirera andra.

Den heter just Resan mot ett fossilfritt liv, för att det är just en resa. Vi delar alla samma mål, att leva fossilfritt, men resan mot slutdestinationen kommer att se olika ut. Det finns ingen väg som kommer passa alla. Det finns lika många sätt att nå målet som det finns människor. Huvudsaken är att man börjar, oavsett om man idag har vägt in på 3 eller 33 ton. Vilken väg man tar till slutdestinationen får man välja själv. Jag sänkte mitt utsläpp i år genom att drastiskt dra ner på mitt flygande, men för någon annan kanske det passar bättre att se över vardagsresandet till jobbet, konsumtionen eller maten.

Jag vet var målet är och resan dit har börjat. Jag har bestämt mig för att banne mig ha kul på vägen, och det är en av anledningarna till att jag bjöd hit alla er ikväll! Jag är överlycklig över att ni vill vara med på den här resan. Det kommer bli så himla mycket roligare om vi gör det här tillsammans.

Att få dela resan med några medresenärer som delar samma slutmål, blir så mycket trevligare. Vi kan småsnacka längst vägen, dela erfarenheter, tipsa om omvägarna vi ska undvika, prata om hur gött det kommer bli när vi kommer fram, och framförallt peppa varandra, de där dagar när man känner för att hoppa av några stationer innan mål.

Min käre man var lite nervös att detta skulle bli som ett väckelsemöte, men detta är faktiskt inte ett dugg radikalt. Över 190 länder har skrivit under Parisavtalet. Något som däremot verkar vara radikalt, det är att som politiker faktiskt gör som de lovat. Politikerna säger att detta är vår tids viktigaste fråga, men de fortsätter precis som vanligt och tänker inte längre än till nästa valundersökning. Det är dags att vi hjälper dem och börjar visa att vi tycker den här frågan är viktigt, på riktigt.

Dessvärre är mål som de flesta nyårslöften, de uppfylls inte av sig själva, utan de kräver lite jobb för klaras av. Att ni alla här inne är beredda att göra en del av det jobbet, det fyller mig med hopp!

Tanken är att detta ska bli ett årligt event och att vi i framtiden även kommer kunna dela ut pris, precis som på idrottsgalan, (om än med lite lägre budget) till årets prestation och årets nykomling. Just nu uppmuntras vi till att fortsätta med business as usual och jag tänker att detta ska vara en motpol för att inspirera och peppa oss själva. Mer fest än protest helt enkelt.

Jag vill säga stort tack till var och ena av er för att ni kommit hit idag! Det ni gör är viktigt. Det skrivs historia nu, och jag lovar er att ni kommer vilja stå på rätt sida när böckerna om vår generation skrivs, den sista som fortfarande hade en chans att göra något åt detta.

Sally Mattsson
9 januari 2019
Mölndal


Källor

The Carbon Law

Hothouse Earth

Trajectories of the Earth System in the Anthropocen

Världens koldioxidutsläpp ökar igen

Klimatåtgärder måste tredubblas om tvågraders målet ska nås

UN – Länder som skrivit under Parisavtalet

IPCC – SR 15

Vision – Mitt drömsamhälle

Om vi ska sluta med fossila bränslen, vad ska vi göra istället? Var ska vi? Att irra omkring utan riktning känns inte vettigt. Här är några punkter som jag vill ska uppfyllas i mitt drömsamhälle. Att kalla det för vision är kanske att ta i, men det är åtminstone någon form av färdriktning!

  1. Lätt att välja rätt. Idag läggs för mycket ansvar på individen. Det måste vara lätt att välja rätt, och för att det ska bli möjligt måste subventioner till fossila bränslen bort. Det ska vara snordyrt att köpa eller göra något som skräpar ner och löjligt lätt, trevligt och ekonomiskt lönsamt att göra rätt.
  2. Gröna städer vilket inkluderar städer med frisk luft, rent vatten, delningsekonomi, urban mining (att man återvinner de material som redan finns i samhället) och effektivt resursutnyttjande.
  3. Levande landsbygd. Ett jordbruk som är en kolsänka i stället för att bidra med fossila utsläpp. En landsbygd som det går att leva goda på (leva av sitt jordbruk och bra transportmöjligheter) och där det lönar sig att ge djuren ett bättre liv.
  4. Cirkulär ekonomi. På en planet med ändliga resurser fungerar det inte att vi köper saker för att sedan kasta bort dem. Vi måste ha system som stöttar en cirkulär ekonomi fullt ut.
  5. Det ska vara billigare att laga och uppdatera en produkt än att köpa en ny. Det är helt galet att det idag är billigare att köpa nytt än att laga det vi har! Kan det bli mer ohållbart än så? Detta betyder att vi måste ha en ökad tjänstesektor som inte beskattas i absurdum och att de produkter som väl tillverkas ska vara schyssta produkter och teknik som hjälper oss, inte tvärt om. Det vill säga produkter som är skapade för att hålla i en livstid, som går att förbättra och uppdatera under produktens livscykel och som inte är tillverkade för att kasta bort efter en säsong eller en (1!) användning.
  6. Tid. Vi står inför ett tekniksprång i form av självkörande bilar, nanoteknik, AI, BI och digitalisering. Tid är en få resurser som vi inte kan återskapa. Att arbeta 40 timmar i veckan är inte rimligt. Vad ska vi göra med all ny teknik som skapas om inte utnyttja den och låta den göra jobbet åt oss så vi kan använda vår tid åt det och dem vi gillar? Det fanns ett starkt motstånd mot att ta bort lördagen som arbetsdag och det finns ett starkt motstånd idag mot arbetstidsförkortning. Däremot finns det ingen idag som vill ha tillbaka en arbetsvecka med sex arbetsdagar. Vi måste lära av historien.
  7. Internationellt samarbete och ansvarstagande för en planet med lyckliga planetskötare, istället för utarbetad och stressad arbetskraft på en utbränd planet. Jag har tappat räkningen på hur många runt omkring mig som gått in i väggen eller som äter medicin mot psykisk och fysisk ohälsa. Ohälsan i samhället måste minska drastiskt.
  8. Ökad fysisk och psykisk hälsa för planetens invånare och givetvis ökad jämställdhet, vilket alla skulle tjäna på. Mycket av detta kommer vi få på köpet av gröna städer, en levande landsbygd och mer tid. Människor som själva kan styra över sin tid mår bättre.
  9. Lagar och skatter som får hållbara företag och organisationer att blomstra. Dvs. förbud mot fossila bränslen och andra giftiga ämnen som exempelvis ftalater. Genom att ha för slapp lagstiftning skjuter man sig själv i foten eftersom det är samhället som idag står för miljökostnaderna. Genom att lagstifta så att företag står för kostanden för sina utsläpp så frigör man den fantastiska innovationskraft som dessa besitter.
  10. God välfärd inom planetens gränser. En skola som lär ut relevant kunskap, en sjukvård där man får rätt vård i tid, en äldrevård som man ser fram emot, en kollektivtrafik i världsklass som man kan skryta om, möjlighet till utveckling för medborgarna hela livet, och allt detta inom planetens gränser. Det är något jag drömmer om!

Idag litar de flesta jag känner inte på att tågen går i tid. De som arbetar i skolan, vården eller polisen sliter som galna utan att få lön för mödan, vilket inte är hållbart. Jag är lycklig lottad och har inte haft mycket kontakt med vården, men den kontakt jag har haft har gjort mig rädd. Resurserna i vården utnyttjas ineffektiv och min förlossning var ett skrämmande exempel på detta. Sjuksköterskorna hade sämre koll på bebisarnas vikter (som skrevs ner på en hopknycklad papperslapp som en stressad sköterska hade i fickan och därför rörde ihop) än vad ett café har på gästernas ordar! Min smärtlindring glömdes bort, trots att jag plingade på klockan 4 gånger och påminde personalen om att det missat den. När de väl upptäckte sitt misstag och lyssnade på mig var allt jag fick som svar ”Hoppsan, det var ju inte så bra, du skulle ju fått smärtlindring för fyra timmar sedan!”. Det slutade med att de fick ge mig morfin och dropp, istället för den Alvedon och Ipren som jag skulle fått… Ingen uppföljning eller felrapportering efterföljdes. Ett annat skrämmande exempel i min närhet, var när min farmor skulle amputeras. Vården missade att hon åt blodförtunnade och ställde in operationen (som hon väntat i dagar på) några timmar innan hon skulle opereras. Det är en skandal att vi har det så här 2018. Vilken verksamhet får fungera så? Ett bättre IT-system hade kunnat göra vården både säkrare och effektivare. Jag kan givetvis vara partiskt eftersom jag arbetat med affärssystem, men att man 2018 inte ha bättre koll i vården är absurt. Jag kan fortsätta rapa exempel i en evighet om bristande exempel i skolan och vården, men det jag försöker komma fram till är att vi måste ha en fungerande och bättre offentlig sektor. Det finns lågt hängande frukter som går att plocka, som gynnar både planeten och samhället.  Att satsa på den offentliga sektorn kan leda till både gröna jobb, tillväxt och en bättre välfärd för medborgarna. Det går kort sagt att skapa ett bättre samhälle enklare än vi tror.

Jag har aldrig levt fossilfritt, så jag vet inte exakt vad det innebär i detalj. Men en sak vet jag säkert, och det är att vi måste ställa om från vårt fossilberoende, det är en så kallad ”dead end road”. Vår livsstil idag dödar både människor och djur. Say what? Som ett exempel så dör det varje år 7 miljoner människor på grund av luftföroreningar (Källa: Rapport från WHO). Räknar man även in de konsekvenser en temperaturökning på över 2 grader skulle innebära med förstörda ekosystem, ökenspridning, havshöjning, skördar som slår fel, kollaps av marina ekosystem, smältande isar som gör jorden ännu varmare osv., är det svårt att se en framtid för planetens 9 eller 11 miljarder människor. Jag vill ha en livsstil som inte förstör för människor som lever idag eller för kommande generationer.

Att vi inte vet exakt var vi kommer hamna, när vi gör oss fria från vårt fossilberoende, ger oss en möjlighet att forma vår gemensamma framtid. Det är inte läskigt att ställa om, det är läskigt att fortsätta på vägen som vi vet kommer leda till en fruktansvärd förgörelse av allt det vi älskar och lever av idag.

 Bildkälla 1, Bildkälla 2, Bildkälla 3

 

Äldre inlägg